Vad är försvarsvilja? Och hur viktig är den?

En hög försvarsvilja anses som viktig för försvaret av Sverige. Men hur viktig är den egentligen? Och vad är ”försvarsvilja”? Kan vara lite vad som helst, visade det sig när FOI:s forskare tog sig an frågan. Det fick dem att föreslå en egen definition. Men också att studera försvarsviljan inom olika befolkningsgrupper.

Svensk försvarsvilja ska stärkas men det är inte bara regeringen och försvarsberedningen som intresserar sig för försvarsviljans betydelse för Sveriges försvar. Nu bildas också en särskild myndighet – Myndigheten för psykologiskt försvar. Men om försvarsviljan ska spela en stor roll i det framväxande totalförsvaret så borde dess innebörd vara någorlunda tydlig och helst även mätbar. För att veta vad som ska mätas har FOI-analytikern Christoffer Wedebrand och forskningsledaren Daniel K Jonsson tittat bakåt för att försöka reda ut hur ”försvarsvilja” kan förstås.

Någon form av ”anda”

Begreppet populariserades i samband med den Mossbergska utredningen 1953, då beskrivet som synonymt med ”motståndsanda” och flera likartade uttryck. Därefter försökte det tidigare psykologiska försvarets aktörer flera gånger reda ut begreppet och landade ofta i någon form av ”anda”, exempelvis ”stridsanda”.

– Vi tycker inte att man bör vara alltför filosofisk. Det är viktigare att se till den praktiska nyttan av ett begrepp än att hitta en förment ”sann” definition, säger Christoffer Wedebrand.

FOI:s tolkning av ”försvarsvilja” blev då att en person är benägen att göra eller tycka något i det bestämda syftet att bidra till landets försvar – för dess uppbyggnad eller mot en angripare.

– I en krigssituation behöver vi soldater, men vi behöver också industriarbetare, lastbilschaufförer, förskolepersonal, någon som städar akutmottagningar liksom många andra yrkesgrupper. Nästan alla kan drivas av en försvarsvilja och genom sitt arbete bidra till försvarsförmågan, säger Christoffer Wedebrand.

Alla kan bidra

Med den breddningen kan i princip alla människor bidra till försvarsförmågan. En pensionär kan kanske inte strida, men kan förespråka ökade satsningar på försvaret eller att stödja ett psykosocialt omhändertagande i orostider. FOI har valt att studera tre olika slags försvarsviljor:

• Personlig, att ställa upp som personlig resurs inom olika verksamheter som ska bedrivas under höjd beredskap och krig.
• Allmän, att tycka att det egna landet bör göra motstånd om det utsätts för statlig antagonism.
• Understödjande, exempelvis att anse att mer offentliga medel borde satsas på totalförsvaret.

Hur ser försvarsviljan ut?

År 2018 började FOI nysta i begreppet försvarsvilja genom en enkätundersökning som gjordes tillsammans med SCB. När FOI sammanställde de 2 200 svaren som kommit in kunde forskarna bland annat se hur många som var personligen villiga att ställa upp för totalförsvaret (sammanslagning av alternativen ”mycket villig” och ”ganska villig”):

• 49 procent vid fara för livet, stridande roll.
• 77 procent vid fara för livet, icke-stridande roll.
• 84 procent vid ej fara för livet, icke-stridande roll.

Det var ett svar som delvis förvånade forskarna. För när Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ställt frågan; är du beredd att delta i olika uppgifter inom totalförsvaret? svarade fler än 80 procent ja.

– Man kan säga att vi har nyanserat MSB:s fråga. Utfallet på MSB:s fråga stämmer väl överens med utfallen för våra icke-stridande roller. Den personliga försvarsviljan i den stridande rollen är därför antagligen lägre än vad MSB:s undersökning antyder, säger forskningsledaren Daniel K Jonsson.

Nu har Jonsson och Wedebrand brutit ner siffrorna till ett antal undergrupper. Flera av svaren ställer nya frågor, här kommenterade av Daniel K Jonsson (DKJ):

Män visar högre personlig försvarsvilja

DKJ: ”Här finns en tydlig skillnad. Det hade vi förväntat oss, åtminstone för den stridande rollen eftersom väldigt få kvinnor har gjort lumpen. Men vi ser också skillnader för de icke-stridande rollerna, som att jobba på sjukhus, att bistå räddningstjänsten eller delta i socialt arbete. Det förvånade oss lite. Samtidigt är det uppenbart att olika bakgrundsfaktorer beror av varandra. Jag tror inte att kvinnornas svagare försvarsviljeyttringar beror enbart på att de just är kvinnor.”.

Unga vuxna visar lägre försvarsvilja

DKJ: ”Det finns en svagare personlig försvarsvilja i åldrarna 18–29 år, jämfört med de äldre upp till 70 år. Det gäller samtliga roller liksom i viss mån även de allmänna och understödjande försvarsviljorna. Den fråga vi ställer oss är om 18–29-åringar brukar tycka så här eller om det bara gäller just den här generationen, grovt sett 90-talisterna. Oavsett vilket kan det innebära problem för totalförsvarets rekrytering, inte minst för Försvarsmakten.”.

De som genomgått en militär utbildning visar högre försvarsvilja

DKJ: ”Det finns ett tydligt samband mellan militär utbildning och försvarsvilja, särskilt den personliga försvarsviljan. Särskilt intressant är att en militär grundutbildning inte bara verkar öka viljan att ställa upp i en stridande roll utan även att ställa upp i det civila försvaret. I gruppen som genomgått militär utbildning är såväl unga vuxna som kvinnor kraftigt underrepresenterade, vilket visar att olika bakgrundsfaktorer hänger ihop. En intressant notering är att de som genomgått en militär utbildning har något lägre tilltro till svensk försvarsförmåga jämfört med övriga.”.

Högre inkomst verkar ge något högre försvarsvilja

DKJ: ”Det ser ut att finnas ett tydligt samband mellan inkomst och försvarsvilja men frågan är hur viktig inkomsten i sig är. Det finns ju också ett samband mellan inkomst och ålder men inte i meningen att inkomsten per automatik ökar i takt med stigande ålder, eftersom vi tittar på förvärvsinkomst och inkluderar hela populationen, alltså inte bara förvärvsarbetande. Det som är intressant är att de något äldre unga vuxnas in¬komster grovt sätt sammanfaller med inkomsterna för pensionärerna, och båda grupperna uppvisar svagare försvarsvilja. Detta trots att de äldre männen i regel har gjort lumpen.”.

Låg utbildning tycks ge något lägre försvarsvilja

DKJ: ”Mönstret påminner delvis om motsvarande för inkomster. Men vi noterar att de med den högsta utbildningsnivån förefaller ha en något större tveksamhet inför det militära försvaret och den stridande rollen.”.

Egenföretagare tycks ha en något större personlig försvarsvilja än anställda

DKJ: ”Skillnaderna är inte särskilt stora och troligtvis har andra bakgrundsfaktorer större betydelse. En spekulativ hypotes skulle kunna vara att egenföretagare är mer riskbenägna eller har mer vana att ta ansvar.”.

Villaägare och de som lever med en partner visar tendenser till en något högre försvarsvilja

DKJ: ”Man ska inte övertolka dessa siffror, man blir inte automatiskt mer försvarsvillig bara för att man köper en villa eller gifter sig. Detta hänger troligtvis i första hand ihop med ålder och inkomst.”.

Inga större skillnader mellan stad och land eller olika landsdelar

DKJ: ”Det talas ibland om klyvningen mellan stad och landsbygd, men vi kan inte påvisa några större skillnader vad gäller de olika försvarsviljorna. Men vi ser att storstaden har ett mer utspritt svarsmönster, vad gäller personlig försvarsvilja, med ganska många ”mycket villiga” men också en stor andel ”inte alls villiga”.”.

Som man frågar får man svar

Nu vill FOI-forskarna gå vidare med att utreda försvarsviljans betydelse för försvarsförmågan. Befolkningens bidrag till landets försvarsförmåga utgörs av försvarsstödjande handlingar eller åsikter. Men om detta verkligen är en manifestation av försvarsvilja eller beror på andra motivationsgrunder kan vi inte säkert fastslå genom enkla enkätundersökningar, säger Christoffer Wedebrand.

Det finns också en risk för att överdriva försvarsviljans roll.

– Upphöjer vi försvarsviljan till någon slags universalmedicin för landets försvar så ökar risken för politiska genvägar. Det är betydligt billigare med informationskampanjer än de stora investeringar som det militära och det civila försvaret kräver om vi ska åstadkomma ett ändamålsenligt totalförsvar, säger Daniel K Jonsson.

FOI-forskarna ser också ett behov av att på något vis kunna belysa försvarsvilja på organisationsnivån, exempelvis inom näringslivet. Under pandemin har många företag ställt upp för samhället, vilket tyder på att det är relevant att tala om försvarsvilja på denna nivå.

– Dessutom vill vi sätta svensk försvarsvilja i ett modernt säkerhetspolitiskt sammanhang. Tidigare har vi resonerat kring försvarsvilja vid försvaret av svenskt territorium, i termer av ett isolerat angrepp på Sverige. Men så ser knappast verkligheten ut i dag. Vi har solidaritetsåtaganden gentemot övriga EU-länder. Vi samarbetar med Nato och enskilda länder som Sverige har starka band till, där Finland har en särställning. Därmed har vi förväntningar på oss. Därför vore det intressant att mäta hur hög försvarsviljan är om våra partners ber om hjälp i en situation där inte Sverige i första hand angrips, säger Daniel K Jonsson.