Jag accepterar att kakor lagras på min dator

Läs mer

Australisk säkerhetspolitik. Geopolitik och identitetsproblem i morgondagens Asien.

Australisk säkerhetspolitik. Geopolitik och identitetsproblem i morgondagens Asien. Beställ tryckt exemplar Lägg i kundvagnen Ladda ned som PDF
Författare: Mike Winnerstig
Ort: Stockholm
Sidor: 58
Utgivningsår: 2010
Publiceringsdatum: 2010-03-31
Rapportnummer: (FOI-R--2967--SE)
Nyckelord Australien, säkerhetspolitik, försvar, försvarspolitik, geopolitik, identitet, Asien, USA, Kina, Japan
Keywords Australia, security policy, defence, defence policy, geopolitics, identity, Asia, USA, China, Japan
Sammanfattning Australien är en relativt ung aktör i den internationella säkerhetspolitiken, vars huvudsakliga linje sedan landet blev en självständig federation 1901 har varit att ha en "stor och mäktig vän" vid sin sida. Fram till 1942 var denna vän Storbritannien, men efter Singapores fall vid det japanska anfallet samma år har USA utgjort den partner och sedan ANZUS-avtalet 1951 allierade som Australien förlitat sig på. Australisk säkerhetspolitik har en explicit geopolitisk grundsyn, där de internationella relationerna i närområdet (Stilla havsregionen) och globalt styrs av geografi och maktförhållanden. Idag innebär detta att de principiella problem som de australiska beslutsfattarna tycker sig stå inför beställs av relationerna mellan främst USA, Kina, Japan och Indien samt Australiens relationer till dessa stormakter. Samtidigt har också landet genom sin geografiska lokalisering tvingats hantera sina asiatiska grannar på ett allt mer direkt sätt - i takt med att de senare vuxit i styrka. På 1990-talet gjordes också försök från den dåvarande australiska regeringen att i viss mån omforma den australiska, i huvudsak västerländsk-europeiska , identiteten till en mer asiatisk sådan. Dettta försök blev inte långlivat, och ingen av de efterföljande administrationerna har förefallit vilja göra om det. I den vitbok om säkerhets- och försvarspolitiken som Australien publicerade sommaren 2009, föreligger alla de ovannämnda dimensionerna . Grundsynen är klart geopolitisk, med en flerdimensionell bild särskilt av USA:s roll i Stillahavsregionen. Å ena sidan framhävs vikten av den australisk-amerikanska alliansen, å andra sidan noteras den stora risken för att USA:s relativa maktposition i regionen kommer att undermineras av främst Kinas växande maktställning. De åtgärder som förespråkas i vitboken är därför en relativt stor militär upprustning, särskilt på den marina sidan, vilken på mycket lång sikt )minst 20 år) avses leda till att Australiens egen försvarsförmåga mot ett framväxande hot i regionen blir betryggande, i viss mån oavsett USA:s förmåga att hjälpa sin australiska allierade. Försvarspolitiskt innebär detta att defence of Australia-doktrinen, dvs förmågan att försvara Australien mot en väpnad attack från en kvalificerad statsaktör, nu åter sitter i högsätet. Visserligen menar man att detta inte omöjliggör expeditionär krigföringsförmåga, men det är helt uppenbart att den dimensionerandekonfliktscenariot för det australiska försvarets nya inriktning, är det som omfattar en traditionell väpnad konflikt mellan stater. Att andra konflikttyper, som inomstatliga krig och sönderfallande staters konsekvenser för grannstaterna, troligen är mer sannolika har noterats av den australiska regeringen, som dock prioriterar landets förmåga att försvara sig självt mot ett större, konventionellt militärt angrepp. För de australiska internationella relationerna kan följande antas vara det mest sannolika fram till omkring 2030: 1) Australien fortsätter
Abstract Australia is a fairly young actor in international politics, whose principal policy since Federation in 1901 has been to enjoy the partnership of a "great and powerful friend". From 1942 this "friend" was the United Kingdom, but after the fall of Singapore to the Japanese early this year, the United States has been the partner - and after the ANZUS treaty of 1951 the ally - that Australia has been counting on. Australian security policy is based on an explicit geopolitical outlook, according to which the international relations of the Asia-Pacific region and globally are governed by geography and power relations. Today, this means that the major problems that Australian decision-makers believe they face are determined by the relations between primarily the US, China, Japan and India - and by Australia´s relations to these great powers. At the same time, given its own geographical location, Australia has been forced to deal with its Asian neighbours in an increasingly direct way, due to the latter´s increased power and influence. During the 1990s, there were attempts made by the then Australian government to reconstruct the Australian, traditionally primarily Western and European, national identity to a more Asian one. These attempts did not last for long, and neither the Howard nor the current Rudd government have seemed to be willing to try that road again. In the White Paper on defence issues that the Rudd government published in May 2009, all the above-mentioned dimensions are present. The general worldview of the White Paper is clearly geopolitical including a multi-dimensional picture not least of the role of the United States in the Asia-Pacific region. On the one hand, the great importance of the Australian-American alliance is underlined. On the other, the increased likelihood of the US losing its relative power position in the region due to the rise of China´s political and military power is noted. The primary action that the White Paper promotes is thus a relatively large military rearmament, especially regarding tha navy. In the long term - at least 20 years - this will lead to much greater defence self-reliance against any emerging threats in the region - partly regardless of the American ability to help its Australian ally. In terms of defence policy, this means that the defence of Australia concept, i.e. the ability to defend Australian territory against an armed attack from a major state actor, again has become the paramount Australian defence doctrine. The White Paper admits readily that this doctrine does not inhibit expeditionary warfare capabilities, but it is very obvious that the conflict scenario that will drive the new formation of the Australian Defence Forces is the traditional armed conflict between state actors. Other types of conflict, such as intra-state war and the consequences of failed states for their neighbours, might be more likely, but the Australian government primarily wants to secure the cou

Kundvagn

Inga rapporter i kundvagnen

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut

FOI
Totalförsvarets forskningsinstitut
164 90 Stockholm

Tel: 08-555 030 00
Fax: 08-555 031 00

Orgnr: 202100-5182