Jag accepterar att kakor lagras på min dator

Läs mer

High Ambitions, Harsh Realities: Gradually Building the CSTO’s Capacity for Military Intervention in Crises

High Ambitions, Harsh Realities: Gradually Building the CSTO’s Capacity for Military Intervention in Crises     Beställ tryckt exemplar Lägg i kundvagnen Ladda ned som PDF
Författare: Johan Norberg
Ort: Stockholm
Sidor: 60
Utgivningsår: 2013
Publiceringsdatum: 2013-06-12
Rapportnummer: (FOI-R--3668--SE)
Nyckelord CSTO, Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen, CST, Ryssland, Centralasien, Sydkaukasien, Vitryssland, Armenien, Kazakstan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Uzbekistan, militär förmåga, militär intervention, Afghanistan, 2014, militärpolitiskt, beslutsfattande, KSOR, CORF, kollektiva styrkor, Luftlandsättningstrupperna, VDV
Keywords CSTO, Collective Security Treaty Organization, CST, Russia, Central Asia, South Caucasus, Belarus, Armenia, Kazakhstan, Tajikistan, Kyrgyzstan, Uzbekistan, military capability, military intervention, Afghanistan, 2014, military-political decision making, KSOR, CORF, Collective Forces, Russian, Airborne Forces, VDV
Sammanfattning Denna rapport syftar till att analysera förmågan hos Collective Security Treaty Organization (CSTO) för multilaterala militära insatser i snabbt uppblossande lokala konflikter på eller nära medlemsstaternas territorier. CSTO bildades 2002 och består idag av Armenien, Vitryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland och Tadzjikistan. CSTO har successivt utvecklats från en mer renodlad militärallians till en mer multifunktionell säkerhetsorganisation som behandlar många olika säkerhetsfrågor. Ryssland är den största medlemmen och dominerar organisationens utveckling och bidrar med mest resurser, men behöver samarbetet från de mindre medlemsstaterna för att öka organisationens legitimitet. CSTO är förmodligen det mest omfattande försöket att bygga både kapacitet och legitimitet för ett eventuellt multilateralt militärt ingripande för att åtgärda säkerhetsproblem i Centralasien i ljuset av att den internationella militära insatsen i Afghanistan reduceras. I början av april 2013 hade dock CSTO ännu inte genomfört någon skarp insats. CSTO har två typer av insatsstyrkor. Den första typen är regionala insatsstyrkor som under det senaste decenniet har det utvecklats och övats regelbundet. De finns i Östeuropa (västra Ryssland och Vitryssland), i Sydkaukasien (Armenien) och i Centralasien (ryska förband samt förband från Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan). Den andra typen är rörliga kollektiva insatsstyrkor avsedda för insatser i hela CSTO-området. CSTO planerar att kunna sätta in cirka 20 000 soldater inom ramen för de s k Kollektiva Operativa Insatsstyrkorna (CORF - Collective Operational Reaction Forces, även kända genom sin ryska förkortning KSOR). Dessa består huvudsakligen av högrörliga förband, främst ur de ryska luftlandsättningstrupperna. En mindre mobil styrka är den planerade 4 000 man starka Fredsbevarande Styrkan (Peace Keeping Force - PKF), som också avses kunna användas i FN-insatser. Båda styrkorna finns och har övat, men med avsevärt färre soldater än som anges ovan. Ryssland verkar dominera ledningssystemen i dessa multilaterala styrkor. En utmaning när man bygger dessa multinationella styrkor är de stora olikheterna mellan förbanden från de olika medlemsländerna, avseende till exempel moderniseringsgrad och utbildningsnivå samt olika utrustning och uppträdande. CORF-styrkan kan troligen sättas in snabbt och vara effektiv i en kortvarig konflikt, men dess uthållighet är begränsad. Om konflikten blir långvarig eller om flera konflikter uppstår parallellt behövs troligen ytterligare förband. CSTOs förmåga att sätta in ytterligare förband utgörs främst av ryska markstridskraftsförband och bedöms vara upp till en infanteribrigad med stödenheter i upp till sex månader utan större omprioriteringar mellan de ryska militärdistrikten. Andra CSTO-länder kommer sannolikt att leverera mindre enheter. Byggandet av CSTO:s politiska och militära strukturer för politiskt beslutsfattande och ledning av gemensamma
Abstract This report aims to analyse the capability of the Collective Security Treaty Organization (CSTO) for collective military intervention in quickly emerging localized conflicts on or near the member states' territories. The CSTO, formed in 2002, today consists of Armenia, Belarus, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Russia and Tajikistan. It is gradually evolving from a military alliance to a more multifunctional organization addressing many security issues. Russia, by far the biggest member, dominates the organization's development and contributes most resources, but needs the cooperation of the smaller states to enhance its legitimacy. The CSTO is probably the main effort to build both capacity and legitimacy for possible military intervention to address security concerns in Central Asia as the international military effort in Afghanistan is being reduced. As of early April 2013, however, the CSTO remains untested in reality. The CSTO has two types of forces. First, in the past decade it has developed and regularly exercised regional force structures in Eastern Europe (Western Russia and Belarus), in the South Caucasus (Armenia) and in Central Asia (Russian forces and the forces from Kazakhstan, Kyrgyzstan and Tajikistan). Second, there are mobile forces for deployments in all CSTO-countries. The CSTO plans to be able to field some 20 000 soldiers in a Collective Operational Reaction Force (CORF, also known by its Russian acronym KSOR), mainly consisting of highly mobile elite airborne units (primarily Russian). A smaller mobile force is the planned 4 000-men strong Peace Keeping Force (PKF), which can also be used in UN operations. Both forces exist and have exercised, but in far smaller numbers. Command and control systems in these multilateral forces seem to be dominated by Russia. The building of these multinational forces has been challenged by the asymmetry of the forces from the different member states, for example in levels of modernization and training and different equipment and procedures. The CORF is likely to be able to respond quickly and be adequate for one short conflict, but the endurance of this force is questionable. If a conflict is drawn out or if several conflicts occur simultaneously follow-on forces are needed. CSTO's ability to field additional forces essentially consists of Russian ground forces, up to one infantry brigade with supporting units for up to six months without major re-prioritizations between Russia's military districts. Other CSTO countries are likely to supply smaller units. Building the CSTO's political and military structures for joint political decision making and command of joint multilateral operations is also a work in progress. Apart from the practical problems in building joint forces, there are also conceptual challenges (basic values) and political challenges (Russia's dominance, real or perceived, or the low degree of mutual trust among many of the other members). The b

Kundvagn

Inga rapporter i kundvagnen

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut

FOI
Totalförsvarets forskningsinstitut
164 90 Stockholm

Tel: 08-555 030 00
Fax: 08-555 031 00

Orgnr: 202100-5182