Begreppet livsmedelsberedskap används idag flitigt av såväl myndigheter och livsmedelssystemets intresseorganisationer som inom forskning och media. Vanligen pekar begreppet på verksamhet som syftar till att upprätthålla den livsmedelsförsörjning som är nödvändig för befolkningens överlevnad, säkrade viktiga samhällsfunktioner och det militära försvarets förmåga. Men det relaterar också till ett antal angränsande begrepp, som resiliens, robusthet och food security. I samband med återuppbyggnaden av det civila försvaret aktualiseras olika frågor om hur Sveriges försörjningsberedskap ska säkras i händelse av kris eller krig och vilka prioriteringar som bör göras. Mot denna bakgrund undersöker föreliggande rapport inledningsvis hur begreppet livsmedelsberedskap förhåller sig till andra, främst internationellt använda begrepp, följt av en kortfattad genomgång av begreppets användning från förra sekelskiftet till idag i svensk press och riksdagstryck samt en diskussion av hur olika aktörer använder begreppet livsmedelsberedskap idag. Slutligen diskuterar vi hur de olika förståelserna och användningarna av begreppet kan påverka uppbyggnaden av livsmedelsberedskapen i praktiken. Rapporten visar att tidsperspektivet är avgörande: På kort sikt kopplas livsmedelsberedskap vanligen till ekonomiska förutsättningar, konkurrenskraft och fortsatt produktionsförmåga i dagens livsmedelssektor. På lång sikt handlar livsmedelsberedskap oftast om behovet av omställning, hållbarhet och resiliens i framtidens livsmedelssektor. Rapporten identifierar här en spänning mellan livsmedelsberedskapens paradox - d.v.s. att lönsamhet i fredstid medför sårbarheter i kris eller krig - respektive omställningens dilemma - d.v.s. att omställning till mer hållbara produktionsmetoder tar tid, och under den tiden behöver det befintliga systemet hållas i gång. Rapportens slutsats är att det är viktigt att förstå nyanserna i begreppsanvändningen som följer av olika utgångspunkter och att flera perspektiv på begreppet kan främja såväl långsiktig omställningsförmåga som kortsiktig överlevnad, i fred såväl som i kris eller krig.