Förmåge- och lednings­system­utveckling

Det finns ett behov av att kontinuerligt utveckla och säkerställa samhällens förmåga att förebygga och hantera olyckor och kris­situationer. Erfarenheter från händelser som exempelvis terrorattacker, SARS-epidemin, omfattande ström­avbrott i USA och störningar av gasleveranser till ett flertal europiska länder, visar att samhällens förmåga till kris­beredskap och krishantering inte kan vara statisk. Samhällens förmåga att förebygga och hantera olyckor och kris­situationer måste kontinuerligt utvecklas och anpassas, både långsiktigt över tid och till hastigt uppkomna situationer. Ett samhälle måste därmed inneha kunnande avseende förmåge­utveckling, där nya förmågor utvecklas och införs, existerande förmågor anpassas och inaktuella förmågor avvecklas.

Detta medför att förmågeutveckling för krisberedskap och krishantering dels handlar om

1. dimensionering och kapacitets­uppbyggnad över tid samt dels om
   
2. anpassning vid insatser till tillgängliga resurser och det som av situationen krävs.

Att utveckla och bibehålla önskade förmågor hos komplexa sociotekniska system, som i detta fall skall hantera krisberedskap, krishantering och civilt försvar, är en utmaning, med många svårigheter som måste hanteras.

Förmågeutveckling tar sin utgångspunkt i vilka förmågor som ska innehas, snarare än vilken teknik och kompetens som finns tillgänglig. Förmågeutveckling inom krisberedskap och samhällssäkerhet spänner över flera dimensioner och omfattar bland annat att säkerställa att rätt utbildad personal finns tillgänglig i rätt antal med rätt utrustning.

Komplexiteten i de sociotekniska system som utvecklas medför att förmågeutveckling med fördel bedrivs modellbaserat. Modellbaserad förmågeutveckling har föreslagits för att hantera förmågor i komplexa socio­tekniska system som utför tidskritisk verksamhet. Målet med ett modellbaserat angreppssätt i förmåge­utveckling är att öka spårbarhet av systems förmågor genom att synliggöra kopplingen mellan förmågor, enheter och resurser. Spårbarheten förenklar analysen av förmågor eftersom samtliga resurser (t.ex. räddnings­tjänster) är beskrivna utifrån samma premisser och med inbördes relationer.

Ledningssystem är komplexa sociotekniska system och innefattar aspekter så som mänskliga, organisatoriska, metodmässiga, tekniska, legala, ekonomiska och politiska. Detta innebär att lednings­systemutveckling måste bedrivas med ett helhetsperspektiv där hänsyn tas till det komplexa samspelet mellan människa, teknik och organisation (MTO).

Att utveckla välfungerande ledningssystem för krisberedskap och samhällssäkerhet med önskade ledningsförmågor är en kontinuerlig process. Dagens och framtida ledningssystem blir mer omfattande och det kommer krävas att de kan samverka med andra lednings­system och aktörer, som inte alltid är möjliga att förutse. Överblicken över helheten blir därmed ofta mer fragmenterad vilket gör det svårare att ställa rätt krav för att utveckla effektiva ledningssystem med rätt ledningsförmåga.

Ledningssystemets syfte är att nyttja tillgängliga resurser för att hantera olika typer av situationer för att nå insatsens mål. Ledning innefattar en rad olika aktiviteter, exempelvis att allokera uppgifter och resurser, koordinera pågående aktiviteter, hantera motstridiga mål och planera. Ledning vid insatser vid olyckor och kriser handlar också om att samordna och sätta samman förmågor samt att identifiera de resurser – tillgängliga och möjliga – som behövs för att realisera förmågorna.