Soldatens informationshantering

Syftet med föreliggande försök är att undersöka hur väl människor spontant kan minnas bäringar och positioner, från en genomgång på karta liknande ordergivning före strid. Bakgrunden till frågeställningen är att soldater som har ständig tillgång till väl anpassad information visat sig kunna förbättra de för soldaten grundläggande förmågorna navigering, målhantering och spatial lägesuppfattning. Problemet är att förbättringen skett till priset av väsentligt minskad uppmärksamhet på den för strid viktiga omgivningen. För att studera hur länge och med vilken noggrannhet det är möjligt att hålla reda på ett fåtal bäringar under en kortare förflyttning, har ett försök genomförts med studenter. Deltagarna har inledningsvis studerat en karta med tre punkter inlagda, två objekt som är viktiga att minnas och platsen de själva stått på. De har haft i uppgift att försöka komma ihåg läget på de tre punkterna, för att kunna skatta bäring och avstånd till dem. Hälften av deltagarna har haft hjälp av en enkel kompass, för att kunna orientera sig mot norr. Resultaten visar att stöd från kompassen inte förbättrat prestationen. Mot två av de tre punkterna har förmågan att ange bäring successivt försämrats under förflyttningen. Resultaten visar på stora individuella skillnader och att deltagarnas upplevda säkerhet vid skattning i stort sett har motsvarat deras faktiska prestation. Resultaten visar också att det är lättare att minnas hur man rört sig i terrängen än att överföra sin rörelse till karta. Förmågan att bedöma avstånd är som väntat mycket bristfällig.