På tu man hand - En studie om bilaterala och regionala försvarssamarbeten i Europa med fokus på det fransk-brittiska samarbetet

I Europa har det under de senaste åren förekommit flera utspel och initiativ till försvarssamarbeten i mindre grupper av länder utanför EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) och Nato. Syftet med studien är att belysa olika former av bilateralt och regionalt samarbete samt effekterna av denna typ av samarbeten. De fransk-brittiska samarbetsavtalen från 2010 behandlas i en särskild fallstudie. De positiva effekterna av försvarssamarbete handlar för de berörda staterna om ökad effektivitet, fler synergier, bevarad, och eventuellt utvecklad förmåga och ökad interoperabilitet liksom minskad duplicering. Ett väl fungerande försvarssamarbete förväntas ge större effekt samt fler synergier i jämförelse med både multilaterala samarbeten liksom satsningar på nationell nivå. Det är dock oklart hur den gemensamma säkerheten inom Europa på sikt kan komma att påverkas av den pågående utvecklingen. Å ena sidan bör ett stärkande av grupper av länders försvarsförmåga vara gynnsamt för Europa som helhet. Å andra sidan, om försvarssamarbete koncentreras alltmer till bilaterala och regionala sammanslutningar kan det europeiska perspektivet hamna i skymundan och därmed också den gemensamma säkerheten i Europa. Öppenhet, informationsutbyte och samordning mellan de olika försvarssamarbetena kommer att vara centralt. De möjliga effekterna av fler bilaterala och regionala samarbeten beror till mångt och mycket på hur de europeiska länderna väljer att utnyttja situationen samt hur, var och med vem de väljer att utveckla försvarssamarbete.