Kommunpolitikers och kommunchefers syn på klimatförändring och anpassningsbehov. Resultat från en enkätundersökning

I rapporten redovisas resultat av en enkätundersökning riktad till politiker och chefer i 63 svenska kommuner. De har svarat på frågor om hur de ser på klimatförändringen, klimatanpassningen och behovet av klimatinformation. Bland kommunerna finns alla storlekar representerade och undersökningen besvarades av totalt 2 389 personer. Resultaten ska ses mot bakgrund av att observationer entydigt pekar på att klimatet förändras, och att de ledande klimatforskarna är överens om att den förändring som skett är i huvudsak orsakad av människan, samt att det i flera länder finns lobbyister som sprider budskap om att så inte skulle vara fallet och därför kan kallas klimatförnekare. Dessa klimatförnekare påverkar opinionen och tidigare studier har visat att de som inte tror att klimatförändringen äger rum också är mindre benägna att anpassa sig än de som tar den på allvar. Våra resultat pekar på att kommunala chefer och kommunala politiker kan delas in i tre grupper: klimatövertygade (30 %), osäkra (61 %) och klimatförnekare (9 %), utifrån svaren på frågor om klimatförändringens existens samt att människan orsakar denna. Andelen klimatförnekare är högre bland män än bland kvinnor och en större andel av förnekarna finns i mindre kommuner än i större. För politiker är andelen klimatförnekare störst bland moderater och sverigedemokrater. Vidare finner vi att det finns säkra samband mellan förnekelse respektive övertygelse när det gäller i vilken grad man tagit initiativ till anpassning i den egna kommunen, hur man ser på klimatforskarnas prognoser och i vilken mån man vill ha mer information om klimatförändringen. Förnekarna är de som gjort minst, de som i lägst grad finner forskarnas prognoser användbara och de som inte vill ha mer information om klimatförändringen, medan de osäkra utgör en mellangrupp. Det är med andra ord så att ju mer övertygad man är om att klimatförändringen finns, desto mer verkar man vara beredd att göra för att anpassa sig. Vi finner också att kommunala chefer och politiker i stort inte tar klimatförändringen på mindre allvar än den svenska allmänheten när det gäller världen som helhet, men att de ser mindre allvarligt än allmänheten på utmaningarna för Sverige och ännu mindre allvarligt på utmaningarna för kommunen. Detta mönster är detsamma för både klimatförnekare och klimatövertygade. Resultaten ger anledning till begrundan och frågor, inte minst med tanke på att framgångsrik klimatanpassning på kommunal nivå är oerhört viktig för samhället. Att så många som 70 % av cheferna och politikerna inte är helt övertygade om att klimatet förändras i en tid när de ledande forskarna är eniga om detta, leder troligen till att anpassningsarbetet försenas. Andra frågor vi ställer oss är hur det kommer sig att aktiviteten när det gäller anpassning är så låg även bland de klimatövertygade, och att så pass många i denna grupp inte gärna vill ha mer klimatinformation, inte tycker att klimatprognoserna är fullt användbara samt inte fullt ut litar på klimatforskarna. Har den information som de tagit del av varit oanvändbar alltför ofta, och har klimatförnekelse vunnit insteg även bland dem som tar klimatförändringen på största allvar? Vi undrar också hur man kan nå dem som vi karakteriserat som osäkra, där så många som 77 % inte vill ha mer klimatinformation. Den som vill informera de osäkra om klimatförändringarna måste ta hänsyn både till bristande intresse för frågan och bristande tilltro till klimatforskarna. Vi tror att svaren på dessa frågor är avgörande för att det viktiga klimatanpassningsarbetet på kommunal nivå ska gå framåt i Sverige.