Women at the Peace Table: Rhetoric or Reality? Women’s participation and influence in the peace and reintegration process in Afghanistan

Efter att talibanerna avsattes har de afghanska kvinnornas situation varit i fokus för det internationella samfundets insats i landet. Efter många år av väpnad konflikt och förbud mot att delta i det offentliga livet, har kvinnor börjat engagera sig inom de sociala, politiska och ekonomiska sektorerna. Under press från det internationella samfundet och kvinnors påtryckningar har afghansk lagstiftning och policy reformerats. Diskriminerande lagstiftning har upphävts. Den afghanska staten har antagit en konstitution som garanterar kvinnors och mäns jämlika rättigheter och som ger kvinnor rösträtt och rätt att kandidera i demokratiska val. Kvinnors valdeltagande har också stärkts genom utbildning, t.ex. i medborgarrätt.. Målsättningen med denna studie är att undersöka om utvecklingen till förmån för kvinnors rättigheter har lett till hållbara förändringar och framgång. Detta är särskilt viktigt avseende afghanska kvinnors möjlighet att delta i och påverka den pågående freds- och reintegrationsprocessen. De intervjuer som genomförts i Afghanistan, på den politisk-strategiska nivån, visar att de framtida fredsförhandlingarna mellan den afghanska regeringen, USA och talibanerna upplevs som ett hot mot kvinnors rättigheter. Detta beror på att ingen vet om regeringen eller USA är beredd att säkerställa att kvinnors rättigheter inte förhandlas bort. De samtal som förs inkluderar bara en liten elit och ingen information är offentlig. Kvinnor finns representerade i Höga fredsrådet och i provinsfredsråden men inte i det inflytelserika nationella säkerhetsrådet, som ger råd till presidenten i frågor rörande säkerhet och fred. Kvinnor upplever sig inte i första hand vara rädda för att talibanerna skall återkomma till makten, utan för män som har beväpnats av de internationella militära styrkorna. De är också oroliga över den sittande regeringen som vid flera tillfällen har varit beredd att stödja förslag som begränsar kvinnors fri- och rättigheter. Både de kvinnliga parlamentariker och de civilsamhällesrepresentanter som intervjuats för studien, upplever att ett bibehållet stöd från det internationella samfundet är centralt för att bevara kvinnors rättigheter och säkerställa deltagande. Studien visar att det finns en diskrepans mellan kvinnliga parlamentarikers och civilsamhällesrepresentanters förväntningar på vad ett framtida fredsavtal bör omfatta, och den afghanska regeringens mål. Medan kvinnliga parlamentariker och civilsamhällesrepresentanter eftersträvar en positiv fred, förefaller regeringen - och den internationella militära koalitionen - primärt vara intresserade av att försvaga det väpnade motståndet och få till ett maktdelningsavtal med dessa grupperingar. Detta kan leda till olösta konflikter och missförhållanden bland befolkningen, vilket utgör ett hot mot möjligheterna att uppnå en hållbar fred. En faktor som ytterligare komplicerar situationen är kopplingen mellan den militära upprorsbekämpningsstrategin (COIN) och det afghanska freds- och reintegrationsprogrammet (APRP). Det faktum att militära mål vävs samman med fredsförsök skapar inkonsekvenser i processen och kan äventyra det väpnade motståndets förtroende för APRP.