Framtidens fredsfrämjande? Försvarsmaktens bidrag till kapacitetsbyggande insatser

Denna studie analyserar de krav deltagande i kapacitetsbyggande insatser ställer på Försvarsmakten rörande rekrytering, utbildning och organisation. Dessa krav - samt Försvarsmaktens förmåga att uppfylla dem - beror till stor del på insatsens syfte och typ av uppgifter. Vid enskilda insatser syftande till grundläggande soldatutbildning i relativt säkra insatsområden (såsom EUTM Somalia och EUTM Mali) har Försvarsmaktens förmåga att uppnå hållbar kompetensförsörjning varit god, medan det finns förbättringspotential rörande utbildning och tillvaratagande av erfarenheter. Vid truppinsatser som involverar mentorskap till stridserfarna militärenheter i direkt anslutning till en pågående konflikt (såsom OMLT i Afghanistan) har situationen varit den omvända. Utbildning och tillvaratagande av erfarenheter fungerar väl, men frågetecken har rests rörande Försvarsmaktens förmåga att uppnå hållbar kompetensförsörjning vid liknande, framtida uppdrag. Den kombination av krav på instruktörvana, personlig lämplighet, mångårig erfarenhet av förbandsledning samt stridsförmåga som denna typ av insats ställer på utsänd personal medför att den relevanta rekryteringspoolen är begränsad. Vid mentorskap i en postkonfliktsituation (såsom KFOR i Kosovo samt EUFOR ALTHEA i Bosnien-Hercegovina) ligger nyckeln till framgång i att finna lämpliga kandidater, då möjligheterna till utbildning och nyttjande av tidigare erfarenheter ofta har varit mer begränsade. Studien identifierar ett flertal möjliga förbättringsåtgärder, inklusive bl.a. att öka stödet till enskilda insatser, utöka de tidsramar Försvarsmakten har för att planera och förbereda insatser, samt att sända ut samövade enheter i stället för att specialrekrytera inför en enskild insats. Studien visar slutligen att det föreligger en spänning mellan den typ av uppgifter som Försvarsmakten har störst förmåga att genomföra (grundutbildning av soldater) och den typ av insatser som efterfrågas inom SSR-litteraturen (institutionsbyggande, stärkt civil kontroll över säkerhetssektorn samt ökad respekt för mänskliga rättigheter).