Östra Medelhavet präglas sedan ett drygt år av svåra spänningar mellan å ena sidan Turkiet och å andra sidan Grekland och Cypern, stödda av EU, samt Egypten, Israel och Förenade arabemiraten. Ankararegeringen har gång på gång sänt in örlogs- och forskningsskepp i omstridda havsområden för att söka efter naturgas och utmana sina rivaler. Situationen är mycket besvärande för EU, som slits mellan skilda uppfattningar om hur man ska bemöta de turkiska framstötarna, och för NATO, som riskerar att förlamas av turkisk-grekisk oenighet. Dagens kris har växt fram ur tre sammanflätade problemkomplex: segdragna havsrättsliga konflikter mellan Turkiet och dess grannländer, inklusive den turkiska ockupationen av norra Cypern; en allt mer offensiv turkisk utrikespolitik, med interventioner i Syrien och Libyen; och upptäckten av stora naturgasresurser i östra Medelhavet under 2010-talet. I denna text beskriver Aron Lund, analytiker vid FOI:s Asien- och Mellanösternprojekt, krisens bakgrund och drivkrafterna bakom Turkiets agerande.