Geopolitikens primat: Australisk säkerhetspolitik under Tony Abbott
Publiceringsdatum: 2015-06-22
Rapportnummer: FOI-R--4090--SE
Sidor: 52
Skriven på: Svenska
Nyckelord:
- Australien
- säkerhetspolitik
- försvarspolitik
- John Howard
- Kevin Rudd
- Julia Gillard
- USA
- Japan
- Kina
Sammanfattning
Australiska politiker och andra beslutsfattare uttrycker ibland en uppfattning om att Australien är en middle power - en medelstor makt som främjar multilateralism, liberala värderingar och internationell rätt. Australisk säkerhetspolitik är i grunden emellertid mycket geo- och realpolitiskt orienterad. Landet har i realpolitisk anda alltid sökt en "stor och mäktig bundsförvant" för försvaret av det australiska territoriet. Fram till Singapores fall 1942, när en stor brittisk styrka tillsammans med bl a australiska soldater kapitulerade för japanska stridskrafter där, var denna bundsförvant Storbritannien. Det landet spelar fortfarande en relativt viktig roll för Australien, men den egentliga bundsförvanten är sedan tidigt 1950-tal USA. Alliansen med USA är kodifierad i ANZUSfördraget från 1951. De försvarsdoktriner som dominerat den australiska säkerhetspolitiken har dessutom, på olika sätt, också baserats på geopolitiska grundantaganden. Doktrinerna har historiskt tagit två former: Forward defence-doktrinen, som styrde landets säkerhetspolitiska tänkande från 1950-talets början till mitten på 1970- talet, och Defence of Australia-doktrinen, som varit den dominerande strategiska linjen sedan dess - med vissa avsteg under Howard-regeringen (1996-2007). Forward defence innebar att Australiens försvarspolitiska fokus lades på att hjälpa till i de internationella insatser som först Storbritannien och sedan USA genomförde, med betoning på operationer långt från den australiska kontinenten. Defence of Australia ändrade fokus för den australiska försvarspolitiken till ett försvar av den egna kontinenten och dess närliggande sjö- och luftterritorier, med en försvarsmakt som i stor utsträckning förutsattes kunna försvara landet på egen hand (self-reliance). Den nuvarande center-högerkoalitionsregeringen under Tony Abbott - som tillträdde 2013 - kan dock komma att förändra den australiska säkerhetspolitiska doktrinen i väsentlig grad, och då mer i riktning mot den gamla Forward defencedoktrinen. En ny vitbok som ska presentera detta kommer att publiceras under hösten 2015, men konturerna av den nya inriktningen kan redan avläsas. I korthet omfattar Abbotts säkerhetspolitiska grundlinjer följande: 1) En ännu starkare allians med USA, en integration med amerikanska stridskrafter på alla relevanta områden, samt en fast tro på den amerikanska utsträckta avskräckningsförmågan. 2) Ett visst avståndstagande från Defence of Australia-doktrinen och begreppet self-reliance. 3) En närmare försvars- och säkerhetspolitisk relation till Japan, inklusive ett eventuellt köp av japanska ubåtar i stor skala. 4) En syn på Kina som både ett betydande potentiellt hot och den största handelspartnern - men i Abbott-regeringens ögon har de strategiska och geopolitiska frågorna nästan alltid ett primat över de ekonomiska. 5) En klart förändrad syn på Ryssland; landet ses nu som ett tydligt framväxande hot och betraktas, liksom Kina, som en "revisionistisk stormakt". 6) En relation till NATO - genom Enhanced Opportunities Programme (EOP) - som huvudsakligen betraktas som en interoperabilitetsfråga. 7) En målsättning att successivt öka försvarsbudgeten till 2% av BNP under en tioårsperiod, dvs till 2023/24. För svensk del finns det numera betydande gemensamma säkerhetspolitiska beröringspunkter med Australien, bl a försvarsmaktens storlek och struktur, hotbildens utveckling, beroendet av USA, samt det gemensamma medlemskapet i NATO:s Enhanced Opportunities Programme. Det finns således all anledning att från svensk sida även framgent studera utvecklingen av australisk säkerhetspolitik.