Läs mer

Foto: SVT/TT

Kärnvapenutvecklingen påverkar svensk säkerhetspolitik

2017-06-13

Kärnvapen har på senare år fått en mer synlig roll i bland annat Rysslands säkerhets- och försvarspolitik. Detta kommer att påverka svensk säkerhetspolitik. Utvecklingen gör ett antal frågor särskilt angelägna att diskutera ur ett svenskt perspektiv, allt enligt en ny rapport från FOI.

I rapporten har forskarna på FOI fokuserat på ett antal frågor som rör icke-strategiska kärnvapen i Europa.

 

– Icke-strategiska kärnvapen kallas även taktiska- eller slagfältskärnvapen. De har vanligen mindre sprängverkan än strategiska kärnvapen som kan slå ut hela städer, säger Martin Goliath, enhetschef på FOI. I vår del av världen är det Ryssland som är drivande i utvecklingen av kärnvapen. Ryssland lägger sedan decennier energi på att bibehålla och utveckla befintliga och framtida icke-strategiska kärnvapensystem för säkerhets- och försvarspolitiska syften.

 

Kärnvapenutvecklingen påverkar de så kallade konfliktscenarion som finns.

 

– Vid övningar i Sverige och i vårt närområde spelar kärnvapenangrepp en mindre roll i nuläget. I debatten och analyserna av konfliktscenarier i vår del av världen saknas kärnvapenperspektivet nu nästan helt. Men om det till exempel är så att Ryssland kalkylerar med, och övar för att faktiskt hota med eller använda kärnvapen i en öppen konflikt påverkar det oss, säger Niklas Granholm, forskningsledare på FOI. Det kan också vara så att Ryssland, precis som Frankrike tidigare, kan tänka sig att hantera en konflikt genom att utföra ett enstaka kärnvapenangrepp mot ett isolerat fientligt mål.

 

Indirekt påverkar kärnvapenutvecklingen i resten av världen också Sverige och norra Europa.

 

– Vi befinner oss i ett läge där ett antal stater, oavsett vad Sverige eller FN säger, fortsätter att utveckla kärnvapen. Frågan om hur Sverige skall förhålla sig till och reagera på denna utveckling är angelägen, säger John Rydqvist, forskare på FOI och huvudansvarig för arbetet i projektet. Arbetet med att öka kunskap, genomföra spel och vidta militära och politiska åtgärder behöver intensifieras.

 

Rysslands långsiktiga modernisering av slagfältsarsenalen i kombination med senare års uppseendeväckande publika kärnvapenhot gör att andra stater måste reagera.

 

– Frankrike och nu senast Storbritannien har tagit beslut om att behålla och modernisera sina respektive arsenaler. USA uppgraderar och livstidsförlänger de icke-strategiska vapen som finns placerade i ett antal europeiska länder, säger Mike Winnerstig, forskningsledare på FOI. Missilförsvarsutvecklingen och att hitta en ny balans mellan konventionell och nukleär avskräckning i Europa är av särskild vikt.

 

Arbetet fortsätter

Forskarna i projektet ska nu titta närmare på flera frågor. Några exempel:

  • Vilka åtgärder kan Sverige vidta militärt för att minska konsekvenserna av kärnvapenutpressning eller kärnvapenangrepp?
  • Hur påverkas total- respektive civilförsvarsplaneringen? Vad vet myndigheter och departement och vad vet de inte? Vilka förberedelser vidtas redan och vilka vidtas inte?
  • Kan den svenska regeringen driva frågan om att förbjuda kärnvapen och samtidigt förlita sig allt mer på andra stater för sitt försvar, när flera av dem gör en helt annan bedömning av kärnvapenhotet än Sverige?
  • Vad är den för Sverige och svensk försvarsförmåga lämpligaste politiska mixen mellan nedrustning, icke-spridning, rustningskontroll och acceptans av våra partners val och bedömningar?
  • Hur kan Sverige på bästa sätt verka för att de mest offensiva kärnvapenutvecklande staterna dämpar sig?