Fjord seiches in the Gulf of Finland; possible impacts on the global Baltic seiches

Målet med den här studien är att fastställa huruvida ytvattenståndvariationerna i Finska viken kan beskrivas som en egensvängning av fjordtyp eller som en egensvängning till hela Östersjön. En spektral analys av ytvattendata från tre finska stationer har genomförts och dessutom har Östersjön inklusive Finska viken modellerats med en tvådimensionell linjär "shallow-water" modell. Resultatet av den spektrala analysen visar att de högsta amplituderna erhålls vid en period på 24 timmar. Detta sammanfaller med den uppskattade perioden för en eventuell lokal egensvängning av fjordtyp i Finska viken. Modellstudien visar att resonans sker för perioderna 23 och 27 timmar. Modellen ger således upphov till en frekvensuppdelning av egensvängningarna. Detta fenomen kan dels bero på näraliggande lokala moder i övriga Östersjön, dels vara ett resultat av att icke-linjära effekter och interna vågor inte är representerade i modellen. Slutsatsen av studien är att ytvattensvängningarna som observeras i Finska viken bör tolkas i termer av en lokal egensvängning av fjordtyp. Denna företeelse kan i sin tur beskrivas som ett antal överlagrade egensvängningar till Östersjön vilka genom resonans skapar höga amplituder vid de nämnda periodtiderna.