The Influence of small States on NATO decision-making. The membership experiences of Denmark, Norway, Hungary and the Czech Republic

Författare:

  • Honkanen Karoliina

Publiceringsdatum: 2002-01-01

Rapportnummer: FOI-R--0548--SE

Sidor: 136

Skriven på: Engelska

Nyckelord:

  • NATO
  • småstater
  • beslutsfattande
  • säkerhetspolitik
  • försvarspolitik
  • utrikespolitik
  • small states
  • decision-making
  • security policy
  • Försvarsanalys
  • defence policy
  • foreign policy

Sammanfattning

The Influerice of Small States on NATO Decision-Making: The Mernbership Experiences of Denmark, Norway, Hungary and the Czech Republic Sammanfattning (högst 200 ord) Rapporten analyserar NATO:s beslutsfattandesystem ur ett småstatsperspektiv. Den granskar härvid mediemskapserfarenheterna i fyra små NATO-stater och de strategier som länderna fört. De undersökta länderna är dels de nordiska staterna Danmark och Nor- ge, som varit medlemmar sedan NATC:s grundande, dels Tjeckien och Ungern, de två senast anslutna småstaterna. Småstaters förmåga till inflytande inom NATO är ett ytterst relevant ämne även för den finska och svenska NATO-debatten, där just frågan om makt och inflytande varit central. NATO-förespråkare har hävdat att fördelarna med att ha en plats i NATO:s beslutsfattande organ är det viktigaste argumentet för ett medlemskap, medan motståndarna har fruktat att ett sådant skulle minska den utrikespolitiska handlingsfriheten. NATO:s beslutsfattandesystem bygger på att alla medlemsstater är jämställda. Alla NATO-medlemmar har vetorätt när NATO ska fatta beslut, och en betydande konsuitationsprocess och -norm har utvecklats inom alliansen. Samtidigt har USA varit den oom- tvistade ledaren för alliansen och en informell grupp av större stater har inte sällan dominerat många viktiga beslut. Detta har dock inte inneburit att de mindre allierade staterna har saknat inflytande inom NATO även i centrala frågor. Danmark och Norge lyckades t ex unilateralt ställa långtgående villkor för sina egna medlemskap. Dessutom spelade de en nyckelroll vad gäller Harmei-rapporten (1967), som etablerade clétente som NATO:s andra huvudfunktion. Efter det kalla kriget har NATO:s breddade agenda gett smästater möjlighet att finna nya "inflytandenischer" och nya roller att spela. Ett exempel är Danmarks aktiva NATO-politik, som har gjort landet till en viktig aktör inom arbetet med att integrera de baltiska staterna i de euroatlantiska strukturema, inklusive NATO. Efter det kalla kriget har dessutom inflytande börjat betraktas som en av de största anledningarna för länder att ansluta sig till NATO. I de forna kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa har man upplevt att det är synnerligen svårt att ha inflytande inom europeisk politik om man inte både är medlem av EU1 och NATO.