Buren utrustnings, särskilt kroppsskyddets, effekt på soldatens belastning och prestation. En Litteraturstudie

En litteraturgenomgång har gjorts med inriktning på kroppsskyddets effekt på fysisk och mental belastning och prestation samt förväntat skadeutfall hos soldaten. Bäst vore ett kroppsskydd som täcker hela kroppen, som motstår höghastighetsprojektiler, men som samtidigt har liten massa och som medger hög rörlighet med minimal inverkan på kroppens värmebalans. Ett sådant kroppsskydd är f. n. orealiserbart. En viktig fråga är hur ett kroppsskydd ska utformas för att ge tillräcklig hög bäraracceptans. I litteraturen karakteriseras ett ballistiskt kroppsskydd enligt: Det a) minskar risken för skada vid träff, b) gör att ev. skada vid träff kan bli lindrigare, c) har ibland låg bäraracceptans, d) som går "omlott" är mer hindrande, e) är fysiskt, och ibland mentalt, belastande, f) med förstärkningsplattor är mer belastande, g) kan försämra lungventilationen, h) ökar ofta värmeproduktionen, i) ökar ofta värmebelastningen, j) ökar ofta vätskebehovet, k) med "ventilationsmöjligheter ger inte ökad komfort, l) försämrar höftbältets förmåga att avlasta axlarna, m) försämrar rörligheten och därmed det "aktiva skyddet", n) kan försämrar stridsförmågan. Rörlighet och fysisk uthållighet (aktivt skydd) påverkas negativt av kroppsskyddet (passivt skydd) vilket innebär att exponeringsiden för fientlig bekämpning ökar. Generellt förstärks nackdelarna ju bättre kroppsskyddet blir. Ett mål är att finna den optimala kombinationen av aktivt och passivt skydd. Sannolikt kommer det att se olika ut beroende på vapenhot och miljö. En viktig del i utvecklingsarbetet är därför att identifiera hur ett tillräckligt bra skydd ska utformas så att antalet och typen av förluster blir acceptabla för individen och försvarsmakten.