Jämförelse av metoder för TNT-bestämning i sediment

Dumpad ammunition i exempelvis sjö och havssediment kan utgöra ett hot mot miljön. Det är därför av stor vikt att adekvata analysmetoder för bestämning av sprängämnen i miljön tas fram för att korrekt kunna bedöma spridning, omvandling och effekter i olika miljöer. I den här studien har tre olika analysmetoder utvärderats för bestämning av 2,4,6-trinitrotoluen (TNT) i 12 kontaminerade sedimentprover från Skredsvik på svenska västkusten. Den första analysmetoden är en fältmetod baserad på kolorimetri där karbanjonen till aceton tillåts reagera med TNT för att bilda dess Janowski-komplex vilket har ett absorptionsmaxima vid 540 nm. De två andra metoderna baserar sig på vätske- kromatografi kopplat till ultraviolett detektion (HPLC/UV) samt gaskromatografi kopplat till masspektrometri (GC/MS). Analysresultaten från sedimentproverna visade på ej detekterbara eller mycket små halter i storleksordningen 10-200 ng g-1 TS (torrsubstans). Endast GC/MS-metoden når ned i dessa nivåer. Känsligheten för HPLC/UV-metoden var cirka 250 ng g-1 TS och cirka 2000 ng g-1 TS för den kolorimetriska metoden. Vidare var GC/MS-metoden överlägsen gällande specificitet jämfört med de andra metoderna. Ytterligare försök visade att Soxhlet i kombination med en vätska/vätskeupparbetning gav både ett bättre utbyte och högre känslighet.