Aptamers - future tools for diagnostics and therapy

Aptamerers specificitet och affinitet till målmolekylen gör dem till attraktiva verktyg för analytiska, diagnostiska eller terapeutiska ändamål. De används även som forskningsverktyg för att studera proteinfunktioner och interaktioner såväl som sjukdomars molekylära mekanismer. Nukleinsyra-aptamerer selekteras från ett oligonukleotidbibliotek (>10(15) olika sekvenser) genom ett selektionsschema som bygger på de evolutionära principerna (SELEX). Sedan aptamerteknologins introduktion 1990, har antalet publikationer och patentansökningar ständigt ökat. Aptamerer har selekterats fram mot varierande målmolekyler och mer än 1100 aptamersekvenser, mest RNA, finns i databaser. En av de få nackdelarna hos aptamerer är RNA-molekylens instabilitet. Ett flertal förslag för att lösa problemet har presenterats. Genom att t ex introducera modifierade baser har aptamerens halveringstid utökats från minuter till timmar. Andra stabiliseringsmetoder som prövats är tillsats av sockermolekyler eller mikroinkapsling. Huvuddelen av patent och publikationer rörande aptamerer handlar om diagnostiska metoder. Det finns också många publikationer som beskriver isolering och medicinska effekter av aptamerer riktade mot kritiska sjukdomsfaktorer. Ett fåtal av dessa aptamerer utvärderas i klinisk prövning.