Toxikologisk utvärdering av Halotron IIB - ett brandsläckningsmedel för användning i slutna utrymmen

Brandsläckmedel ombord på marinens Ubåtar och ytfartyg måste dels ha mycket god släckande förmåga, dels ha låg toxisk inverkan på människor. Försvarets Materialverk, FMV, har uppdragit åt FOI NBC-skydd att genomföra en litteraturstudie och toxikologisk bedömning av släckmedlet Halotron IIB som är avsett att användas i bl.a. marinens fartyg. Släckmedlet Halotron IIB är en trycksatt blandning av tre olika gaser, HFC-134a (tetrafluoretan), HFC-125 (pentafluoretan) och CO2 (koldioxid). Idag marknadsförs en analog produkt under namnet Halotron II av American Pacific Corporation - Halotron Division (AMPAC), USA. halotron IIB uppnår släckeffekt vid halten >- 12,4 volymprocent i luften. Beräknad HFC-halt i luften vid släckning är ca 11 volymprocent. Absorptionen liksom eliminationen via lungorna av HFC-134a och HFC-125 till respektive från blodet är snabb. På grund av substansernas höga fettlöslighet förväntas akuta toxiska effekter uppkomma i nervsystemet och yttra sig som bl.a. narkotisk effekt. Både HFC-134a och HFC-125 har låg akut giftighet men HFC-134a har i försök på råtta visat sig påverkan inlärt beteende vid en koncentration i luften som överstiger 10 volymprocent. Kontrollerade försök på människa har visat att inga effekter kunnat iakttas efter 45 minuters exponering för HFC-134a vid en halt på 0,8 volymprocent. AMPAC anger LOAEL och NOAEL värden på 7,5 respektive 5 volymprocent för HFC-134a. DuPont anger 8 volymprocent som den högsta acceptabla koncentrationen för exponering för HFC-125 i 5 minuter. Mot bakgrund av betydelsen av utrymningstid, sannolik exponeringstid samt inhalerad och upptagen mängd HFC under den tid utrymning av en eldhärjad lokal beräknas ta, har nivåerna för NOAEL respektive LOAEL underordnad betydelse, med tanke på att brandgasers giftighet och den hetta som eventuell brand utvecklar torde utgöra en betydligt större fara än släckmedlets gaser under den tid evakueringen tar.