Europeisk autonomi eller atlantisk integration? Dagens strukturer och framtida utvecklingslinjer inom ESFP och NATO

I rapporten analyseras sannolika utvecklingslinjer för den militära delen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, ESFP, och för försvarsalliansen NATO. Inledningsvis skissas på en analysram, där bl.a. skillnaden mellan staters och institutioners inflytande diskuteras, liksom integrationsteoretiska,maktbalanspolitiska och geopolitiska förklaringsmodeller för politisk utveckling. I rapportens empiriska delar ges en bild av de senaste årens utveckling inom ESFP och NATO. För ESFP:s del konstateras bl.a. att de på senare tid har blivit allt vanligare med en diskussion om hur EU:s autonoma krishanteringsförmåga skall stärkas. När det gäller NATO presenteras bl.a. den nya kommandostrukturen och styrkestrukturen, i vilken NATO Response Force spelar en avgörande roll. Även resultaten av genomförda insatser inom såväl ESFP som NATO, liksom hanteringen av Irak, diskuteras. I analysdelen identifieras några möjliga samarbets- respektive konfliktområden för förhållandet mellan ESFP och NATO. De enskilda staterna bedöms även fortsättningsvis styra utvecklingen och välja att agera inom ramen för ESFP, NATO eller samordnade operationer. Valet kommer sannolikt oftast att vara beroende av de politiska omständigheterna kring varje enskild insats.