Irakiska massförstörelsevapen och vilseledning."The Currently Accurate, Full, and Complete Declaration"

För att bevara och utveckla kompetensen avseende massförstörelsevapen (MFV)genomförde Saddam Husseins regim under årtionden olika former av systematisk vilseledning, inriktad mot långsiktiga åtgärder med döljande och avledande effekt. De vilseledande åtgärderna samordnades av en särskild organisation i linje med en överordnad vilseledningsplan. Vilseledningen omfattade politiska,diplomatiska,kommersiella,tekniska,informationsanknutna och ekonomiska åtgärder för att invagga omvärlden i säkerhet,bluffa och skapa tid till förfogande genom fejkad policy och avtalsbrott. Från början av 1970-talet och fram till 1991 lyckades Irak dölja sin verkliga kapacitet med resultatet att omvärlden underskattade landets MFV-utveckling. Från ungefär mitten av 1990-talet ändrades Iraks strategiska målsättning från att utveckla en status som regional stormakt med innehav av MFV till att få FN:s sanktionerhävda. Under denna period syftade den irakiska vilseledningen till att överdriva Iraks MFV-kapacitet för att avskräcka ärkerivalen Iran med resultatet att omvärlden överskattade Saddams MFV-utveckling. Men ekvationen att samarbeta med UNMOVIC och IAEA för att få sanktionerna hävda och samtidigt få Iran och omvärlden att tro på en substantiell kvarvarande MFV-förmåga var olöslig. Samtidigt som den irakiska vilseledningen skapade en falsk bild av kapaciteten och fördröjde omvärldens beslutsprocesser bidrog den också till säkerhetspolitisk osäkerhet i regionen, en osäkerhet som bl.a. avsåg Iraks intentioner och som var till Iraks nackdel. Från att från början ha stått i överensstämmelse med den nationella strategiska målsättning kom vilseledningen i konflikt med densamma, vilket ledde till regimens fall.