Utvärdering bump-mapping i SPECRAY EM

Vid jämförelse mellan radarmålytemätningar och radarmålyteberäkningar av olika typer av stridsfordon vid 35 GHz har skillnader uppkommit som kan förklaras av att ytorna i cad-modellerna som använts i beräkningarna har varit för släta. I realtiteten kan en yta på ett stridsfordon uppvisa en stokastisk struktur vilket medför reducering av radarmålarean i spekulära riktningar medan ökningar i sidlobsriktingar. I SPECRAY EM finns möjligheten, att m.h.a. yttexturering, behandla dessa ytundulationer, s.k. bump-mapping. I detta arbete har den s.k. bump-mappping algoritmen validerats mot IEM (Integral-Equation-Method) . Resultaten har visat på mycket god överensstämmelse för det koherenta spridningsbidraget, som i många fall dominerar, för alla typer av ytor. Mycket god överenstämmelse fås för den diffusa delen då ytan har liten intern ytlutning och om den belysande radarfrekvensen är hög jämfört med ytans korrelationslängd. Då frekvensen är låg i förhållande till ytans struktur ges acceptabla resultat, men bump-mapping tenderar att överskatta HH-polarisationsbidraget medan det motsatta gäller för VV-polarisation. När ytans interna lutning är stor kommer multipelspridningstermer, något som inte beaktas i bump-mapping, att vara betydande. Detta gör att den diffusa spridningen underskattas. Överlag kan kan sägas att bump-mapping utgör ett kompetent verktyg för använding vid radarmålyteberäkningar.