Crimea after the Georgian crisis

Rysslands krig mot Georgien utgjorde en bitter påminnelse för dem som hade glömt att militära medel fortfarande existerar som verktyg i Rysslands utrikespolitik. Medan Krim inte för egen del löper någon stor risk att utgöra nästa måltavla, vilket det spekulerades om i internationell media omedelbart efter Georgienkrisen, finns det emellertid flera allvarliga problem där: För det första är Rysslands inflytande över Krim redan mycket högt beroende på den ryska Svartahavsmarinens närvaro, den ryska dominansen i media och det utbredda stödet för den ryska politiken bland de etniska ryssarna som utgör majoriteten på Krim. För det andra finns det en allvarlig potential för en etnisk konflikt mellan ryska extrema nationalister och desillusionerade krimtatariska unga män. Även om konfliktpotentialen inte i sig är tillräckligt stark för att kunna tända en allvarlig etnisk konflikt, utgör den ändå en svaghet som kan exploateras av Ryssland. För det tredje saknar Kiev vilja eller de rätta verktygen för att få sin politik utförd på Krim och att motverka de växande ryska inflytandet där.