Militärt nyttjande av rymden i ett 10-20 års perspektiv

Denna sammanställning för FoRMA har som syfte att klarlägga rymdens framtida strategiska roll. Arbetet pekar speciellt på vilka konsekvenser några viktiga aktörers nyttjande av rymden kommer att få för internationell säkerhet i ett 10-20 års perspektiv.Fokus har legat på att beskriva aktörernas militära förmåga och ambitioner inom rymdarenan. De industriella och tekniologiska aspekterna har därför tonats ner. I rapporten bweskrivs trender inom rymdarenan på följande områden: Internationell utveckling, rymdsystemens integrering i militära system och civilmilitärt samarbete. En kort översikt ges av vilka militära förmågor som rymdsystem erbjuder idag. Rapporten avslutas sedan med en redogörelse i kvantitativa termer av dagens rymdaktörer och deras ambitioner de kommande åren. Sammanfattningsvis förutspår författarna att rymdarenan och dess system kommer att få en allt mer betydande roll för allt fler försvarsmakter i världen. Teknikutvecklingen under de senaste decennierna medför att systemen har blivit mindre och billigare. Samtidigt har kunskapen om hur satelliter utvecklas och dess användning spridits till allt fler händer. Rymdteknologin har gått från att vara ett stormaktsmonopol till att ge militär förmåga även för utvecklingsländer. I rapporten visualiseras den militära förmågeutvecklingen på rymdarenan förenklat med en "utvecklingstrappa" i tre steg. Speciellt under 2000-talet har den internationella spridningen av rymdteknologin skett mycket snabbt. Detta innebär att en rad länder (brasilien, Indien, Iran, Pakistan, Sydkorea) nu har avancerat flera steg i utvecklingen och skapat egen militär förmåga baserat på rymdtekniken. Sverige har teknologiskt och industriellt sett varit en avancerad rymdstation sedan 20 år tillbaka. Den svenska militära förmågeutvecklingen på detta område har dock utvecklats mycket långsamt och ligger fortfarande långt ner i "trappan". Inom ett tjugoårsperspektiv - om inte Sverige och Försvarsmakten agerar målinriktat och fokuserat inom rymdarenan - bedömer författarna att denna obalans i militär förmåga kommer att öka mellan Sverige och andra internationellt aktiva länder. Ett av de områden som bedöms som speciellt expansivt onom den närmsta femårsperioden är förmågan till global underrättelseinhämtning. Obalansen kommer sannolikt att öka samtidigt som fler och troligen mer konfliktbelägna länder tar ytterligare "trappsteg" i den militära förmågeutvecklingen på rymdområdet. I och med våra internationella insatser, cicila såväl som militära, kommer därmed hotbilden för Försvarsmakten och svenska medborgare att öka.