Brussels without Muscles? Exploring the EU's Management of its Gas Relationship with Russia
Publiceringsdatum: 2010-03-26
Rapportnummer: FOI-R--2969--SE
Sidor: 74
Skriven på: Engelska
Nyckelord:
- EUs politiska kapacitet
- Ryssland
- gas
- externa och interna faktorer
Sammanfattning
EU är på många områden en stark aktör, rt.ex. inom frihandel, klimat och krishantering. I gasrelationen med ryssland har dock EU:s politiska kapacitet varit begränsad. En del av problemet ligger i bristen på enighet men detta är snarare ett symtom än en orsak. En central orsak återfinns i samspelet mellan externa och interna faktorer. De externa faktorerna, dvs. intressekonflikter mellan EU och Ryssland och det europeiska politiska systemets struktur, förstärker EU:s interna styrningsproblem. Detta är en effekt av att gasfrågan faller under olika politikområden (energi, externa relationer och säkerhetspolitik) inom vilka Kommissionen och medlemsstaterna har olika ansvar. Ett annat problem är att energi förvisso är Kommissionens ansvar men att den verkliga kompetensen finns hos medlemsstaterna. En förklaring är att den nuvarande multipolära strukturen i europeisk politik minskar utrymmet för samarbeten som gynnar EU som helhet; i det här fallet dess energisäkerhet. Dessa omständigheter förvärras bl.a. av att Kommissionen i förhållande till medlemsstaterna och medlemsstaterna sinsemellan har olika syn på rysk energipolitik. Andra nyckelfaktorer är bristen på transparens och konkurrens i gassektorn (vilket passar både Gazprom och stora företag inom EU) samt att vissa EU-länder är mer beroende av rysk gas än andra. även relationerna mellan Frankrike, Tyskland och Ryssland är viktiga. Tyskland och Frankrikes är centrala aktörer för EU:s energisäkerhet och deras stöd för gasledningen Nord Stream, motstånd mot ägarskapsåtskillnad i gassektorn (s.k. unbundling) och relativt varma Rysslandsrelationer har inte gynnat EU i gasrelationen med Ryssland. Genom Lissabonfördraget får Frankrike och Tyskland dessutom utökad makt. Detta i kombination med att EU:s och Rysslands intressekonflikter, strukturen i den europeiska politiken, den fortsatt delade synen på rysk energipolitik kvarstår, gör att utsikterna för att fördraget ska stärka EU:s maktposition mot Ryssland är begränsade.