Security Force in the Making: Capacity Building in Kosovo

Studien analyserar det stöd som det internationella samfundet gett till uppbyggandet av Kosovos nya säkerhetsstrukturer, såsom Kosovo Security Force och Kosovo Security Council. Detta görs genom att använda ett antal utmaningar för stöd till kapacitetsbyggande inom säkerhetssektorn som analytiskt ramverk. Dessa har tidigare identifierats av FOI. Utmaningarna inkluderar lokalt ägarskap, att utbilda och utrusta kontra institutionsbyggande, givarsamordning, långsiktighet samt att använda kapacitetsstöd som en utfasningsstrategi för en insats. Studien visar att alla dessa utmaningar är aktuella i fallet Kosovo. Det lokala ägarskapet har varit begränsat då Kosovo hellre hade sett att en armé, snarare än en säkerhetsstyrka, byggts upp. Vidare har ägarskapet varit begränsat till en grupp aktörer och detta bör beaktas vid fortsatt stöd till säkerhetssektorn. Adekvat kompetens bland rådgivarna har många gånger saknats då militära rådgivare har gett stöd till uppbyggandet av civila strukturer. För att främja demokratiseringen av säkerhetssektorn borde fler mentorer och rådgivare vara civila. Givarna har också brustit i samordning och långsiktighet i sitt engagemang. Beslutet om att styrkan uppnått full operativ förmåga tycks styras mer av en specifik tidpunkt än av faktisk uppnådd kapacitet. Det innebär att stöd till styrkan sannolikt kommer behövs även efter att det deklarerats att styrkan uppnått fulloperativ förmåga. Slutligen har grundandet av de nya säkerhetsstrukturerna komplicerats av att en majoritet av stater fortfarande inte erkänt Kosovo som en självständig stat. Sammantaget har dessa och andra utmaningar påverkat effektiviteten och hållbarheten i stödet till Kosovos säkerhetssektor.Studien analyserar det stöd som det internationella samfundet gett till uppbyggandet av Kosovos nya säkerhetsstrukturer, såsom Kosovo Security Force och Kosovo Security Council. Detta görs genom att använda ett antal utmaningar för stöd till kapacitetsbyggande inom säkerhetssektorn som analytiskt ramverk. Dessa har tidigare identifierats av FOI. Utmaningarna inkluderar lokalt ägarskap, att utbilda och utrusta kontra institutionsbyggande, givarsamordning, långsiktighet samt att använda kapacitetsstöd som en utfasningsstrategi för en insats. Studien visar att alla dessa utmaningar är aktuella i fallet Kosovo. Det lokala ägarskapet har varit begränsat då Kosovo hellre hade sett att en armé, snarare än en säkerhetsstyrka, byggts upp. Vidare har ägarskapet varit begränsat till en grupp aktörer och detta bör beaktas vid fortsatt stöd till säkerhetssektorn. Adekvat kompetens bland rådgivarna har många gånger saknats då militära rådgivare har gett stöd till uppbyggandet av civila strukturer. För att främja demokratiseringen av säkerhetssektorn borde fler mentorer och rådgivare vara civila. Givarna har också brustit i samordning och långsiktighet i sitt engagemang. Beslutet om att styrkan uppnått full operativ förmåga tycks styras mer av en specifik tidpunkt än av faktisk uppnådd kapacitet. Det innebär att stöd till styrkan sannolikt kommer behövs även efter att det deklarerats att styrkan uppnått fulloperativ förmåga. Slutligen har grundandet av de nya säkerhetsstrukturerna komplicerats av att en majoritet av stater fortfarande inte erkänt Kosovo som en självständig stat. Sammantaget har dessa och andra utmaningar påverkat effektiviteten och hållbarheten i stödet till Kosovos säkerhetssektor.