Civil-militärt informationsutbyte vid PRT Mazar-e Sharif

Studien beskriver ett militärt perspektiv på behoven av, möjligheterna till, samt hinder för att utbyta information med civila aktörer i Afghanistan, och utgår från underrättelse- och samverkansperspektiv vid PRT Mazar-e Sharif. Tillgång till information beskrivs generellt som ett mindre problem än svårigheterna att säkerställa riktigheten i den stora mängden tillgänglig information. En mycket liten del av informationen vid PRT MES är så hemlig att den inte kan delges andra efter att känslig information tagits bort eller omformulerats. Delgivning är dock en resurskrävande process, vilken förutsätter förståelse för mottagarens behov samt möjligheter att förstå och hantera informationen. Ur både underrättelse- och samverkansperspektiv anges kunskap om, och förståelse för civilbefolkningen, som den viktigaste militära informationsbristen. NGO:er, i synnerhet med humanitär inriktning, ses av de intervjuade militärerna som en möjlig länk till denna förståelse. Dessa organisationers tillämpande av humanitetsprinciperna av de intervjuade inte bara som ett hinder, utan utgör även som en förutsättning för deras möjligheter att verka nära civilbefolkningen. Informationsutbyte präglas av givande och tagande, och det tycks inte möjligt eller lämpligt att i alla situationer fullt ut tillämpa FM Informationssäkerhetspolicy. Trots problemen, sker informationsutbyte mellan de militära och civila insatserna framförallt genom UNAMA, UNOCHA, privata säkerhetsföretag vilka anlitas av vissa NGO:er, samt framförallt genom NGO:ernas säkerhetsorganisation ANSO.