Lord’s Resistance Army i Centralafrika: Gränsöverskridande lösningar på ett regionalt problem

Under hösten 2011 hamnade Lord's Resistance Army (LRA) än en gång på den internationella agendan då AU, USA och FN tog en rad avgörande beslut för att stoppa rebellernas framfart. Under många år har LRA haft en negativ påverkan på säkerhetsläget i den centralafrikanska regionen. Den ugandiska rebellgruppen har under de senaste åren utgjort ett av många säkerhetshot mot civilbefolkningen och bidragit till den regionala instabiliteten i Centralafrika. Gruppen opererar i Centralafrikanska Republiken (CAR), Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och Sydsudan, ett instabilt område med svag infrastruktur. Regionala och internationella aktörer har i stor grad misslyckats med att skydda civila mot LRA:s övergrepp vilket har bidragit till den pågående humanitära katastrofen i regionen. Denna studie ger en kort beskrivning av LRA:s uppkomst, drivkrafter och struktur samt en översikt över hur regionala och internationella aktörer har agerat för att försöka lösa problemet med LRA. Syftet är att öka förståelsen för de drivkrafter som ligger bakom LRA som rörelse för att på så vis belysa olika lösningar på de problem gruppens närvaro skapar i den centralafrikanska regionen. Bland annat visar studien hur AU är i behov av stöd utifrån för att bygga upp sin kapacitet att agera i den här typen av frågor. Vidare belyses vilka utmaningar internationella och regionala aktörer står inför då de ska koordinera sina insatser i ett område där statliga institutioner är svaga eller frånvarande. Det framkommer i slutsatserna att en avgörande faktor är utvecklingen av infrastrukturen i området. På kort sikt kan förbättrad infrastruktur bidra till att humanitärt bistånd når fram. På längre sikt kan detta också ha en positiv påverkan på de politiska och socioekonomiska faktorer som ligger till grund för rebellgruppens fortsatta existens. Lika viktigt är det att internationella aktörer stöder ambitionen i AU:s regionala initiativ att integrera planering för skydd av civila i alla militära operationer. De statliga säkerhetsstyrkorna i regionen står inför allvarliga utmaningar på grund av svag kapacitet, otillräcklig träning och avsaknad av mekanismer för ansvarsutkrävande. Rapporten belyser betydelsen av bättre samordning mellan de statliga säkerhetsstyrkorna, pågående FN-missioner och andra berörda aktörer. Slutligen diskuteras potentiella politiska lösningar på konflikten.