EU:s insatsförmåga – förutsättningar för en samlad ansats post Lissabon

EU:s förmåga att hantera kriser och katastrofer innefattar flera olika instrument och strukturer. Dessa vilar till stor del på skilda mandat och förutsättningar. Vid situationer som kräver användande av flera av dessa instrument och strukturer, inom t.ex. civilskydd, humanitärt bistånd och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), har efter Lissabonfördragets ikraftträdande nya förutsättningar skapats för samverkan vid kriser och katastrofer. I detta sammanhang kan särskilt inrättandet av EU:s utrikestjänst och den organisatoriska sammanslagningen av civilskyddssamarbetet och det humanitära biståndet inom kommissionen nämnas. Det övergripande syftet med denna studie har varit att identifiera beröringspunkter och potentiella samverkansområden samt att problematisera möjligheter och utmaningar för EU att uppnå en samlad insatsförmåga vid kriser och katastrofer. I studien konstateras att de förändringar som Lissabonfördraget fört med sig kräver mer tid för att få effekt i systemet i sin helhet. Därtill är de olika mandat och förutsättningar som gäller för respektive policyområde centrala att ta hänsyn till för att kunna identifiera beröringspunkter och bedöma möjligheterna till samarbete. I det förberedande arbetet finns t.ex. flera samordningsmöjligheter mellan synergiarbetet inom ramen för GSFP och civilskyddssamarbetet. I responsfasen finns flera beröringspunkter mellan de nya funktioner som skapats inom EU:s utrikestjänst och kommissionens instrument och strukturer.