Civil-militär samverkan på regional nivå - Erfarenheter och lärdomar inför införandet av Militärregionsstaber

Författare:

  • Anders Noren
  • Henric Roosberg
  • Ann Ödlund

Publiceringsdatum: 2012-06-28

Rapportnummer: FOI-R--3426--SE

Sidor: 55

Skriven på: Svenska

Nyckelord:

  • Försvarsmakten
  • MR-staber
  • militärregioner
  • länsstyrelsen
  • regional samverkan
  • ledning
  • totalförsvar
  • krishantering
  • SäkSam
  • civil-militär samverkan

Sammanfattning

År 2013 ersätts de nuvarande SäkSam-sektionerna av fyra regionala staber vilka övertar uppgiften regional civil-militär samverkan. Försvarsmaktens införande av Militärregionstaber är utgångspunkten för föreliggande studie. Studien beskriver staberna, analyserar civil-militär samverkan på regional nivå, inhämtar erfarenheter, identifiera styrkor och svagheter samt föreslår utvecklingsområden. Rapporten inleds med en genomgång av Försvarsmaktens stöd till samhället samt av ansvars- och uppgiftsfördelningen på den regionala nivån (mellan militärregionerna och länsstyrelserna). En intervjubaserad undersökning med företrädare för SäkSam-sektionerna har genomförts för att ta tillvara deras erfarenheter av regional civil-militär samverkan. Studien visar på att styrningen av samverkanstjänsten har varit svag från centralt håll. Det finns av olika skäl stora variationer i de nuvarande strukturerna för samverkan på regional nivå. Resultatet av studien visar på skillnader i de blivande regionernas geografiska och demografiska förhållanden samt mängden kritisk infrastruktur. Dessa variationer kommer att ställa skilda krav på staberna. Samtida samverkan har huvudsak handlat om Försvarsmaktens förmåga att ge stöd till det civila samhället. Domänkunskap, tillgång till nätverk och personliga relationer har en avgörande betydelse för framgångsrik samverkan. Det är samma nätverk som används för att ge stöd som skall användas för att ta emot stöd vid kris eller krig. Det kan därför finnas skäl att från central nivå styra vad miniminivån för samverkan bör vara, och hur mycket resurser som bör allokeras, både geografisk och till olika funktionsområden. Det är viktigt att på ett tidigt stadium upprätta mekanismer för kunskaps- och erfarenhetsöverföring från SäkSam-sektionerna till Militärregionstaberna.