Målangivelse och målutpekning i mörker. Jämförelse mellan att använda GPS och muntliga utgångspunkter

Det är troligt att enskilda soldater i framtiden kommer att utrustas med någon form av digitalt stöd som omfattar navigationsutrustning där riktningar och positioner till egna enheter/soldater samt hot kan visas. Tidigare försök i dagsljus har visat god precision vid målinvisning med hjälp av GPS och elektronisk karta (t.ex. Hellgren, Johansson, Oskarsson & Svensson, 2012; Oskarsson, Johansson, Svensson, Hellgren & Allberg, 2013). För att undersöka möjligheterna att stödja förband avseende GPS-lösningar för målangivelse och målutpekning i mörker med bildförstärkare genomfördes ett mörkerförsök vid MSS Kvarn under hösten (v.42). Försöket genomfördes med 10 officerare som genomgick en instruktörskurs i mörkerutbildning. En Garmin GPSmap 62 stc med digital karta användes vid målangivelse genom att deltagarna fick ange mål på kartan som var synliga i terrängen, och vid målutpekning för att peka ut mål i terrängen som var markerade på kartan. Deltagarna gjorde även motsvarande uppgifter med traditionell muntlig målangivelse med utgångspunkter. Pga. begränsningar i tillgång till försöksdeltagare gjorde endast 5 deltagare målangivelse och 5 målutpekning. Därför gjordes endast deskriptiv analys av resultaten. För att samla in mer information om för- och nackdelar med användning av GPS i mörker genomfördes gruppdiskussioner med samtliga 18 deltagare i mörkerutbildningen. För att vidare undersöka tre spatiala test som använts i tidigare försök fick samtliga deltagare även besvara dessa test. Resultaten visade att precisionen vid målangivelse och målutpekning var ungefär likvärdig vare sig uppgifterna gjordes med GPS eller muntligt med utgångspunkter. Enligt de subjektiva skattningarna upplevdes det dock svårare att bedöma både riktning och avstånd i terrängen när GPS användes. Det tog längre tid att göra uppgifterna med GPS än med muntliga utgångspunkter och i synnerhet vid målutpekning där det tog ungefär tre gånger så lång tid att göra uppgiften när deltagarna fick målinformation med GPS jämfört med muntliga utgångspunkter. Det bör dock beaktas att deltagarna saknade träning på att använda GPS för målangivelse och målutpekning, medan de hade mycket stor erfarenhet av att använda muntliga utgångspunkter. Att precisionen med GPS trots detta var likvärdig vid användning av GPS och utgångspunkter bör därför tolkas som ett lovande resultat avseende användning av GPS för denna tillämpning. Resultaten tyder på att PTSOT är det spatiala test som visar störst samband med och precision och utförandetid vid målutpekning, vilket är samstämmigt med tidigare resultat (Hellgren m.fl., 2012; Oskarsson m.fl., 2013). Eftersom det var få deltagare bör dessa resultat dock tolkas med stor försiktighet. Gruppdiskussionerna gav flera viktiga synpunkter på utformning och användning av GPS i mörker. Exempelvis att apparaten ska vara kompatibel med andra system som används, att den bör ha stora knappar för att kunna användas med handskar i kyla, och att den bör ha en kompass och filteringsfunktioner för hur mycket information som ska visas. Dessa synpunkter är bl.a. värdefulla inför eventuell kravställning av GPS, men är även relevanta att beakta vid kravställning av liknande soldatsystem.