Ready or not? Revamping UN Peacekeeping for the 21st Century

Denna studie analyserar FN:s förmåga att leda fredsfrämjande insatser. Under 1990-talet riktades skarp kritik mot FN efter misslyckanden i Rwanda och på Balkan, vilket ledde till att många länder valde att inte längre bidra med trupp till FN. Var kritiken motiverad, och hur ser det ut idag? Studien beskriver några större reformer som har ägt rum sedan 2000, och analyserar FN:s nuvarande förmåga att leda fredsfrämjande missioner. Frågor såsom ledningsstrukturer, intern samordning, samarbeten med externa partners, och möjliga framtidsscenarier diskuteras. I studien konstateras att FN har reformerats och utvecklats kontinuerligt sedan 1990-talet. Standards och policy liksom Sekretariatets förmåga att leda insatser har stärkts avsevärt. Den organisation som sände ut blå baskrar på 1990-talet ser idag fundamentalt annorlunda ut. Samtidigt kvarstår många utmaningar. FN är en politisk organisation och medlemsländernas inflytande är stort. Insatserna är också riktade mot att möjliggöra politiska lösningar vilket innebär att de ur ett militärt perspektiv riskerar att bli ineffektiva. En komplicerad ledningskedja liksom oförmågan att snabbt sätta in insatser diskuteras i rapporten. Sådana negativa aspekter kan minimeras genom fortsatta reforminitiativ. Det efterlyses även en diskussion kring när FN ska ta det fulla ansvaret för konfliktlösning i ett land och när organisationen gör mer nytta genom andra, mer begränsade interventioner.