RPAS för territorialövervakning 2030 - ledning och människa-teknik-organisation

Försvarsmakten använder i dagsläget obemannade flygande farkoster (eng. Remotely Piloted Aerial System, RPAS) för framförallt taktisk och stridsteknisk spaning. Men fördelar som uthållighet, driftekonomi och skydd gör att RPAS även kan komplettera befintliga system för övervakning av Sveriges territorium och närområde. För att RPAS-burna sensorer ska förbättra lägesbilden på ett sätt som skapar fler handlingsalternativ så krävs anpassning av hela ledningskedjan med bl.a. sensorer, ledningscentral och avnämare. Utifrån intervjuer och diskussionsmöten med Försvarsmaktens personal som arbetar med territorialövervakning och RPAS, samt internationell forskning om RPAS så har flera rekommendationer utarbetats för ledning och styrning av RPAS för territorialövervakning. Några av de viktigaste rekommendationerna är att Försvarsmakten ? analyserar hur varje del av ledningskedjan behöver anpassas för att skapa och utnyttja en väsentligt förbättrad luft- och sjölägesbild över lång tid; Det behövs t.ex. avvägningar mellan prestanda för sensorer, datalänk, plattformen, flygsäkerhet, bemanning och kommunikation med avnämare, i förhållande till systemegenskaper som robusthet och resiliens. ? använder en datalänk med hög kapacitet och uppdateringstakt för kommunikation med RPAS eftersom det är en förutsättning för att kunna utföra detaljerad flygstridsledning, dvs. en liknande funktion som ASC-890 har för flygstridsledning ? aktivt deltar i framtagningen av mandat och procedurer för användning av RPAS i civilt luftrum; Det finns luftrum med begränsad flygtrafik som är lämpligt för RPAS men regelverket för RPAS är ännu under utveckling. ? använder ramverket som utvecklades av Defense Science Board Task Force on The Role of Autonomy in DoD Systems 2012 för att strukturera systemutvecklingen; Ramverket stödjer bl.a. kartläggning av dynamiken i funktioner och roller, mellan operatörer och mellan operatörer och farkoster. ? utreder hur RPAS-operatörer skapar och upprätthåller en gemensam situationsförståelse även vid oväntade händelser, samt utreder behovet av teknik- och procedurstöd för den teamprocessen ? följer forskningen inom justerbar autonomi i NATO-STO gruppen HFM-247 Human-Autonomy Teaming.