Tools of Destabilization. Russian Soft Power and Non-Military Influence in the Baltic States

Den pågående ryska aggressionen mot Ukraina har skapat betydande oro i de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. De är NATO-medlemmar och därmed skyddade av alliansens kollektiva försvarsförmåga, men också de minsta och i relation till Ryssland de geografiskt mest utsatta NATO-länderna. Detta har gjort att andra företeelser än traditionella militära hot börjat uppmärksammas i Baltikum. Särskilt gäller detta rysk s k mjuk makt ("soft power") och andra former av icke-militärt inflytande. Ofta syftar begreppet mjuk makt på den makt som ett land kan ha genom sin attraktionskraft. Den ryska definitionen av begreppet omfattar emellertid också möjligheten att utöva mjuk makt i syfte att vinna inflytande eller att bekämpa en annan aktör. Icke-militär maktutövning inom de ekonomiska och de energipolitiska områdena, är också sådana som uppmärksammats i de rysk-baltiska relationerna. Denna rapport studerar ryskt utövande av mjuk makt och andra icke-militära sätt att utöva inflytande i Baltikum under de senaste fem åren. En aktör som baserar sig på sådant inflytande kan agera offensivt utan att använda militära styrkor eller traditionell krigföring. Det är mycket svårt att använda traditionella militära instrument, inklusive medlemskap i militära allianser, som försvar mot detta. Rapportens slutsatser är att ett stort antal organisationer och andra aktörer - direkt eller indirekt styrda av den ryska statsledningen - sedan flera år implementerar en strategi mot Baltikum baserad på mjuk makt och icke-militär maktutövning. I detta ingår dels den ryska s k landsmanspolitiken ("compatriots policy") som omfattar stöd till alla rysktalande även utanför Rysslands gränser, dels en kampanj syftande till att underminera de baltiska staternas självförtroende som självständiga politiska entiteter, och dels en omfattande inblandning i baltiska inrikespolitiska angelägenheter. Detta förstärks av systematiska ryska försök - genom politiska, mediala och kulturella kanaler - att utmåla de baltiska staterna som "fascistiska", inte minst i relation till de ryska minoriteterna i Estland och Lettland. De senare utgör också målgruppen för mycket av de ryska försöken att utöva mjuk makt i Baltikum. I sin helhet kan den ryska strategin ses som ett sätt att medvetet destabilisera de baltiska staterna. Resultaten av de ryska ansträngningarna i Baltikum är hittills relativt begränsade. Majoriteten av de rysktalande i t ex Estland är numera estniska medborgare, och bara ett litet antal är "statslösa". I alla tre länderna växer det också fram en yngre generation som har ryska som modersmål men som i ökande grad identifierar sig som lojala medborgare i det baltiska land de bor i. I den meningen är de ryska försöken att utöva mjuk makt mot Baltikum ett misslyckande. På andra områden, t ex vad gäller energifrågor, har rysk icke-militär maktutövning varit mer framgångsrik men även här finns tecken på att de baltiska staterna börjar kunna hantera situationen.