Kartläggning av förutsättningar för delgivning av hemlig information

Denna rapport utgör resultatet av en studie som syftat till att kartlägga nationella förutsättningar för att hantera behovet av informationsdelgivning mellan underrättelse- och säkerhetstjänsterna och den breda kretsen av krisberedskapsmyndigheter avseende allvarliga antagonistiska hot. Studien är fokuserad på relationer och förutsättningar för informationsdelning mellan centrala nationella underrättelse- och säkerhetstjänster visavi krisberedskapsmyndigheter. Verksamheten grundar sig på en genomgång av relevant regelverk samt dess förarbeten, strategiska dokument och inte minst intervjuer med representanter från nio centrala nationella myndigheter. Studiens resultat har en relevans och aktualitet i ljuset av det omfattande arbete som pågår inom regeringskansliet, Försvarsmakten och civila krisberedskapsmyndigheter avseende stärkande av samhällets förmåga att förebygga och hantera antagonistiska hot och angrepp av allvarlig karaktär inom ramarna för totalförsvarskonceptet. En majoritet av de myndigheter som denna studieverksamhet interagerat med har gett uttryck för ett ökat behov av effektivare och utökad delgivning av underrättelser mellan nationella myndigheter. Detta behov bedöms öka i framtiden, bl.a. som en effekt av upprättandet av ett totalförsvarskoncept och ett påtagligt försämrat omvärldsläge. Bilden av hur existerande förutsättningar står i förhållande till detta utökade behov av samverkan och informationsdelning är mångfacetterad. Baserat på den information och de perspektiv som inhämtats kan författarna konstatera att det finns ett etablerat nationellt regelverk som medger delgivning av underrättelser mellan nationella myndigheter under sådana omständigheter som denna studie syftar till att belysa. Det kan även konstateras att det existerar ett antal faktorer som begränsar förutsättningarna att utveckla informationsdelgivning i den riktning som en majoritet av de myndigheter som denna studie interagerat med anser är av stor vikt för att identifiera och möta existerande antagonistiska hot och säkerhetsutmaningar. Till dessa faktorer hör bristande gemensamma tekniska system för informationsöverföring, kulturella skillnader, begränsade resurser, avgränsade mandat samt en tydlig sektorsgräns mellan underrättelsesystemet och övriga myndigheter. En grundläggande översyn behöver göras avseende hur det svenska systemet för underrättelseproduktion och delgivning kan utvecklas i ljuset av den trend av ökade behov och efterfrågan som råder, med hänsyn taget även till de centrala krisberedskapsmyndigheter som inte tillhör den existerande kretsen av myndigheter med inriktningsrätt. Detta gäller inte minst om tilldelade resurser i termer av tekniska system för inhämtning, bearbetning och delgivning liksom tillgång till arbetskraft för den underrättelseproducerande verksamheten behöver förstärkas.