Väpnad solidaritet - USA:s militära närvaro i Europa fram till 2020

Denna studie syftar till att analysera vilka övergripande militära förmågor USA har tillgängliga i Europa, främst för insatser i norra Europa och svenskt närområde, och vilka förändringar av dessa som kan förutses under de närmaste åren. Som en del behandlas även drivkrafter bakom den amerikanska militära närvaron i Europa och aktuella förändringar under 2016-2017. Idag (2017) har USA på övergripande nivå tillgång till ett framgrupperat strategiskt högkvarter (US EUCOM) och en militär personalstyrka om totalt ca 63 000 soldater som är permanent baserad i Europa. Vad gäller markstridskrafter finns tre brigadstridsgrupper i Europa på kontinenten, varav två lätta brigader är permanent baserade på kontinenten. En tung brigad är konstant inroterande. USA disponerar stora träningsanläggningar för markstrid och har påbörjat tilldelning och förhandslagring av materiel för ytterligare två tunga brigader samt stödresurser i Europa. Vad gäller flygstridskrafter har USA mer än 150 kvalificerade stridsflygplan ba-serade i Europa, vilket är jämförbart med ett större europeiskt flygvapen i sin helhet. Därutöver finns också strategiska eller taktisk-strategiska förmågor som luft-tankningsplan och luftburna kärnvapen. Vad gäller marinstridskrafter har den amerikanska 6.e flottan sitt högkvarter i Ne-apel (Italien), med ledningsfartyget USS Mount Whitney, och fyra AEGIS-utrustade jagare med missilförsvarskapacitet permanent baserade i Spanien. Marinkårens närvaro och basfaciliteter i Europa har förstärkts. Vidare har USA en viss specialförbandsförmåga i Europa och håller på att bygga upp ett kvalificerat fast missilförsvarssystem i bl. a. Polen och Rumänien. De planerade förändringarna är störst avseende markstridskrafter. Sammanlagt kommer USA i slutet av 2017 att ha motsvarande en förstärkt division på plats i Europa. Detta innebär nästan en tredubbling av antalet manöverbataljoner sedan 2012-13. Därtill utökas förhandslagringen av marinkårsförband och möjligheten att sätta in luftlandsättningstrupper från det kontinentala USA övas. Sammantaget utgör detta i praktiken huvuddelarna av en armékår, med möjlighet att börja lösa uppgifter i östra Europa inom någon vecka. Den amerikanska förmågan att genom-föra försvarsoperationer i svenskt närområde har därmed ökat markant sedan våren 2014. Den viktigaste förklaringsfaktorn vad gäller ökningen av amerikansk militär kapacitet i Europa sedan 2014 torde vara den ryska aggressionen mot Ukraina och beredvilligheten att använda militärt våld vara den helt avgörande. Olika faktorer styr amerikansk militärt agerande i Europa, däribland inrikespolitik och allmän ekono-misk utveckling, men när allvarliga geopolitiska hot uppstår tar de överhanden. En slutsats av detta är att den amerikanska säkerhetspolitiken gentemot Europa i dagsläget och i huvudsak styrs av den form av väpnad solidaritet som genomsyrat denna politik sedan andra världskrigets slut, om än på lägre nivåer än under det kalla kriget.