Tidig förvarning och icke-militära angreppssätt - Utmaningar för underrättelsetjänsten

Kombinationen av kraftfull teknik och nya samhälleliga sårbarheter innebär att icke-militära maktmedel har fått en allt mer framträdande roll i mellanstatliga konflikter. Antagonistiska aktörer har i dag goda möjligheter att utöva påverkan mot andra länder utan att korsa tröskeln för väpnat angrepp. Syftet med rapporten är att belysa olika aspekter av hur det koordinerade användandet av icke-militära maktmedel påverkar svensk underrättelse- och säkerhetstjänst i deras uppdrag att upptäcka, identifiera och varna för framväxande hot mot Sverige. Fokus ligger på antagonistiska hot och risker i gränslandet mellan fred och krig; hot som ofta går under samlingsbenämningen hybrid- eller gråzonsproblematik. Hotens diffusa karaktär innebär att de kan vara svåra att upptäcka, karaktärisera och överskåda. Situationen ställer krav på nationella underrättelse- och säkerhetstjänsters förmåga att skapa en sammanhängande lägesbild ur ett skenbart osammanhängande förlopp. Det försämrade omvärldsläget har aktualiserat behovet av fördjupad samverkan mellan säkerhetstjänst, underrättelsetjänst och civila aktörer. Omvärldsutvecklingen har även ökat behovet av att kontinuerligt försörja samhällsaktörer utanför säkerhetssektorns kärna med öppen information om hotutvecklingen och förändringar i terrängen. Studien konstaterar att det finns tydliga paralleller mellan den samtida diskussionen om hybrid- och gråzonshot och de diskussioner som fördes inom underrättelsetjänsten om riskerna med det 'icke-militära angreppet' på 1960- talet. I frågan om hur förvarningsfrågan kan inkorporeras inom ramen för totalförsvarskonceptet kan det därför finnas anledning att tillvara erfarenheter från historien.