Gråzonsproblematik och hybridkrigföring - påverkan på energiförsörjning

Gråzon brukar förstås som ett tillstånd mellan fred och krig. Gråzonsproblematik orsakas av ett antal kombinerade antagonistiska aktiviteter som angriparen avser inte ska att uppfattas som krigföring. Aktiviteterna kan exempelvis utgöras av politisk påverkan, manipulering av marknader, desinformation, informationspåverkan, stöd till ytterlighetsrörelser, maktdemonstrationer, illegal underrättelseinhämtning, hot och påtryckningar mot beslutsfattare, cyberangrepp och fysiska sabotage. Att basera antagonistiska aktiviteter på gråzonsstrategi är inget nytt fenomen men dess aktualitet kan anses ha ökat, inte minst eftersom en sådan strategi underlättas av den informationsteknologiska utvecklingen men också för att ickemilitära medel har getts ökad betydelse i ryskt strategiskt tänkande. Ett syfte med att använda gråzonsstrategi i en konfliktsituation, istället för militärt våld, är att vinna fördelar och uppnå politiska mål utan att mötas av eskalering och starka motåtgärder. Syftet kan också vara att testa, öva eller demonstrera vissa förmågor, eller att aktiviteterna utgör krigsförberedande åtgärder. Det finns många alternativa tolkningar av vad gråzon innebär. Ett besläktat begrepp är hybridkrigföring. Om gråzonsbegreppet ska vara användbart i ett totalförsvarssammanhang krävs tydliga avgränsningar, exempelvis endast de aktiviteter som den kvalificerade statlige antagonisten genomför, eller ligger bakom via ombud, och som medför en sammantagen påtaglig samhällspåverkan. Gråzonen innebär en rad utmaningar för krisberedskapen och totalförsvaret. Det civila försvarets särskilda regelverk aktiveras först vid höjd beredskap. Krisberedskapens aktörer, tillika det civila försvarets, måste därmed planera för att kunna hantera gråzon både med fredstida regelverk och regelverk för höjd beredskap. (Se fortsättning i rapporten).