Internationella avtal och samarbeten med relevans för civilt försvar

Planeringen av ett nytt civilt försvar påbörjades 2016 efter beslut om en ny försvarspolitisk inriktning för åren 2016-2020, som också anger att det civila försvaret ska vila på krisberedskapsorganisationen. I syfte att utgöra ett underlag för det fortsatta arbetet med att utveckla det civila försvaret behov kartläggs och analyseras i denna rapport internationella avtal och samarbeten som idag används inom krisberedskapen. I arbetet har tre sektorer som är viktiga för det civila försvarets valts ut för fördjupade analyser: hälso- och sjukvårdssektorn, energisektorn samt livsmedelssektorn. Undersökningen baseras på en litteraturstudie, en intervjustudie med experter från de olika sektorerna samt analys av de viktigaste avtalen och dokumentationen kring dessa. De internationella avtal och samarbeten som har identifierats klassificeras efter vilken typ av samarbete de syftar till: övergripande ramavtal, kunskapshöjande, reglerande samt att ge eller ta emot konkret assistans. Avtalens giltighet och trovärdighet diskuteras utifrån begreppen vilja och förmåga att uppfylla avtal, vilket ses som avgörande för huruvida de kommer att vara användbara eller inte. Undersökningen visar att det finns få internationella avtal och samarbeten inom de undersökta sektorerna idag som uttalat hanterar höjd beredskap. Även internationella avtal och samarbeten som uttalat gäller vid mer omfattande kriser eller ett gråzonsscenario är relativt få. I det vardagliga arbetet har informella nätverk ofta stor betydelse för att hantera mindre kriser eller bristsituationer. De avtal som finns har ofta så kallade force majeur-klausuler som gör att de inte är giltiga vid gråzon eller höjd beredskap. Det innebär att en översyn av leveranssäkerhet och av samarbetet över gränserna är nödvändig för att utveckla förmågan inom det civila försvaret. I rapporten föreslås därför att en sådan översyn görs inom sektorerna.