Kunskap för beredskap: Vad har risk- och sårbarhetsanalys gett för effekt hittills och hur kan nyttan öka?

Risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) utgör en betydande del av det svenska beredskapssystemet. Alla statliga myndigheter, regioner och kommuner är ålagda av Regeringen att arbeta med RSA. I denna rapport undersöker vi om RSA har haft avsedd effekt på uppbyggnaden av beredskapen mot samhällsstörningar samt vilka förändringar som bör göras för att öka nyttan med RSA-systemet. RSA infördes för att analysera en bred hotbild där bland annat naturkatastrofer och terrorism ingår. Arbetet, som styrs genom lagstiftning, föreskrifter och vägledningar, förväntas användas som beslutsunderlag för verksamhetsplanering och samhällsplanering samt generera en riskbild för samhället för såväl ansvariga myndigheter som allmänheten. I rapporten redovisas en enkätundersökning ställd till samtliga aktörer samt en intervjuundersökning med experter. Resultaten visar bland annat att RSA sällan används som underlag för verksamhetsplanering och att många aktörer anser att den statliga styrningen måste öka för att säkerställa att arbetet leder till att åtgärder vidtas och beredskapen stärks. Rapporten avslutas med ett förslag om att uppgifter fördelas mellan olika nivåer i beredskapssystemet så att riskanalys huvudsakligen görs högre upp i hierarkin och tillhandahålls som underlag till de aktörer som befinner sig på lägre nivåer. Dessa kan i större utsträckning istället ägna sig åt kontinuitetshantering för att upprätthålla verksamheten vid samhällsstörningar.