EU:s stormakter i Afrika - Frankrike, Tyskland, Spanien och Italiens Afrikapolitik under förändring

Syftet med studien är att ge en översikt över Frankrikes, Tysklands, Spaniens och Italiens Afrikapolitik och ländernas politiska, ekonomiska, säkerhetsrelaterade samt kulturella relationer till Afrika. Detta undersöks genom analys av nationella policydokument, tal, samt närvaro och aktiviteter i Afrika. Analysen bygger även på intervjuer, dokument och statistik från OECD, Världsbanken, IMF, Sipri och IPI Peacekeeping Data. Tyngdpunkten ligger på ländernas bilaterala relationer till Afrika. Studien finner likheter och skillnader mellan de fyra länderna. Gemensamt är att Afrika har fått ökad prioritet och att det militära engagemanget i Sahel markant har ökat under 2010-talet. Samtliga stater prioriterar relationerna till Nordafrika, Västafrika (Sahel) samt Afrikas horn. Samtliga vill öka handeln med Afrika, om än med olika utgångspunkter och från olika nivåer. "Mjuka maktresurser" används alltmer som ett komplement till andra politikområden. Frankrike har den mest omfattande militära närvaron i Afrika; medan Tyskland främst är engagerat i krisförebyggande och multinationella fredsbevarande insatser. Samtliga stater vill närmare integrera säkerhet, bistånd och ekonomisk utveckling, en utveckling som förväntas öka även på EU-nivå. Detta innebär att Sverige kommer att behöva ta ställning till balansen mellan olika policyområden som säkerhet och bistånd.