Undersökning av OXA från vissa typer av rök- och övningsvinggranater - Försök för undersökning av farlighet vid skogsbrandsliknande förlopp

Totalförsvarets forskningsinstitut arbetar, på uppdrag av Fortifikationsverket, med att utveckla en metod för att bestämma risker för tredje person från kvarvarande oexploderad ammunition (OXA) på övnings- och skjutfält efter att riskreducerande åtgärder vidtagits. I föreliggande rapport redovisas arbete som har utförts gällande reaktion av OXA vid uppvärmning. Inledningsvis genomlystes 64 st. objekt, av Fortifikationsverket bedömda som OXA, med röntgen. Genomlysningen syftade till att undersöka vilka av objekten som innehöll en explosiv eller reaktiv del och som därmed kunde klassas som OXA, samt utgöra underlag till försök med uppvärmning. Av de genomlysta objekten bedömdes 34 st. vara OXA. Utifrån genomlysningen bedömdes OXA:n härstamma från 8 cm rök- och övningsvinggranat m/29-32, 8 cm Rökvinggranat m/50, 8 cm Rökvinggranat m/46 och 47 mm Övningsvinggranat m/40. I syfte att undersöka de identifierade OXA:ns reaktion vid uppvärmning, till följd av ett skogsbrandsförlopp, utfördes ett flertal försök. OXA:n placerades i en vedbrasa och temperaturen vid tändröret, vid granatkroppen och i eldhärden loggades över tid. OXA av typen 8 cm övningsvinggranat m/29-32 frambringades till reaktion efter ca. 4 minuter med temperaturer mellan 400-600 °C i eldhärden. ? I två av fallen bedöms tändrörens bottenladdningar och granaternas detonatorladdning ha detonerat eller deflagrerat, med utkast av splitter och kaststycken som följd. Även rökutveckling noterades. ? I tre fall bedömdes tändrörens sprängkapslar ha initierats utan att botten- och detonatorladdningarna initierades, dessa bedömdes istället ha förbrukats genom brand alternativt deflagration. Här hade endast delar av tändröret slagits sönder med utkast av splitter som följd. Ingen eller måttlig rökutveckling noterades. Uppvärmning av en OXA av typ 8 cm Rökvvinggranat m/50, med homogen massa i granatkroppen, gav måttlig rökutveckling. I samband med försöken genomfördes kemisk analys av luftprover tagna vid uppvärmningen samt av vattenprover tagna från vatten som användes att kyla OXA:n efter försöket. Analysen av luftprovtagningen gav inga entydiga svar och inga generella slutsatser kan dras. Analys av kylvattnet påvisar förekomst av klorid och vätesulfat, vilket inte utesluter att röksyran består av svaveltrioxid och klorsulfonsyra. För att möjliggöra vidare riskanalys samlades splitter in efter reaktion samt vägdes och mättes. Ett försök filmades varefter hastigheter på genererade splitter kunde bedömas. För att komplettera de utförda försöken genomfördes numeriska simuleringar av OXA utsatt för uppvärmning. Simuleringarna utgick från temperaturdata från försöken och en uppskattning av ett typiskt skogsbrandsförlopp. Simuleringarna av genomförda försök resulterade i, beroende på vilka värden som ansatts för konvektion och strålning, att termisk rusning uppstod efter mellan 3,5 och 11 minuter. Jämförelse med försöken ger att simuleringens resultat hamnar i rätt område. Vidare gjordes ytterligare simuleringar för att undersöka om ett typiskt skogsbrandsförlopp kan leda till initiering. En konstant omgivande temperatur på 800 °C ansattes och termisk rusning erhölls mellan 1 och 7 minuter. Det kan därför inte uteslutas att olyckliga förhållanden kan leda till att en ytligt liggande OXA av denna typ initieras. Resultaten kan med viss försiktighet även anses vara giltiga för andra 8 cm vinggranater försedda med ök sar m/36 grk och ök sar m/49 grk.