Vägar till juridisk motståndskraft – Att identifiera och motverka användning av juridiska sårbarheter i rättssystem

Juridik kan användas för att uppnå sådant som inte varit avsett, trots att användningen i sig är laglig. I ett svenskt säkerhetsperspektiv innebär det att det finns risk för att rättssystemet innehåller rättsregler som kan användas i syften som kan skada statens säkerhet. Juridiska sårbarheter kan göra det möjligt för en aktör att agera på suveränitetsstörande, kostnadsdrivande, förtroendesänkande och kapacitetssänkande sätt. Juridiska sårbarheter måste därför identifieras, så att juridiken blir motståndskraftig. Samtidigt måste grundläggande juridiska rättigheter i rättsstaten värnas. Den här rapporten handlar om hur detta arbete går till. I rapporten identifieras juridiska sårbarheter med rättsvetenskapliga metoder. Resultaten kan användas för att bygga upp en juridisk motståndskraft. Underlaget för analysen utgörs av fallstudier på områden av betydelse för svensk säkerhet - valpåverkan, migration och utländska investeringar. Juridiska sårbarheter uppstår när det finns luckor i regelverken eller överlappningar och motsägelser som ger aktörer en möjlighet att använda sig av tolkningsutrymmet. Det finns därför incitament för aktörer att skapa ett handlingsutrymme med juridiska medel. För stor flexibilitet i regelverket kan göra det sårbart, samtidigt som samhället snabbt måste kunna agera mot nya juridiska hot. Juridisk eftersläpning är också en sårbarhetsfaktor. Juridiken är motståndskraftig om den kan motstå eller möta försök att påverka uttryck för statens suveränitet, såsom statens resurshantering, förmågan att säkerställa grundläggande samhällsfunktioner samt upprätthållandet av rättsstatens förtroende, nationellt och internationellt. Juridisk motståndskraft möjliggörs av, och måste alltid byggas inom, statsskickets, folkrättens, EU-rättens och de mänskliga rättigheternas ramar.