Försvarsvilja och gemenskap - Om betydelsen av förtroende och demokrati för försvarsviljan

Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan försvarsviljan och olika variabler som kan sägas ha att göra med den sociala sammanhållningen i samhället. Närmare bestämt undersöks sambandet mellan försvarsviljan och förtroendet för svenska myndigheter, förtroendet för svenska politiker, den upplevda tillfredsställelsen med den svenska demokratin samt den förväntade beredskapen i Sverige att hantera ett militärt angrepp (vilket i denna studie ses som en form av förtroende för totalförsvaret som sådant). I flera sammanhang antas dessa variabler påverka försvarsviljan, inte minst i olika inflytelserika offentliga publikationer på totalförsvarsområdet. Försvarsviljan som sådan undersöks ur tre olika perspektiv, dels i meningen åsikten att Sverige som land borde göra väpnat motstånd vid ett militärt angrepp (allmän försvarsvilja), dels i meningen villigheten att själv delta i försvaret i antingen en stridande eller icke-stridande roll i båda fallen med fara för livet (personlig försvarsvilja). Studiens resultat vilar på data från en omfattande enkätundersökning utförd av Statistikmyndigheten (SCB) på uppdrag av Totalförsvarets forskningsinstitut. För att undersöka relationen mellan de olika formerna av försvarsvilja och sagda variabler används olika statistiska metoder (bivariata z-tester samt bi- och multivariat ordinal logistisk regression). Studiens huvudsakliga slutsats är att sambandet mellan försvarsviljan och den sociala sammanhållningen inte är så starkt som ofta antas. De identifierade statistiskt signifikanta sambanden framstår som förvånansvärt få mot bakgrund av de påståenden som har framförts enligt ovan. Även när det faktiskt föreligger samband som är signifikanta i rent statistisk mening framstår de ändå ofta som praktiskt icke-signifikanta, då skillnaderna i försvarsvilja mellan olika grupper är tämligen små (ibland mycket små).