Polsk säkerhet idag och imorgon

Författare:

  • Bo Ljung
  • Karlis Neretnieks

Publiceringsdatum: 2013-02-04

Rapportnummer: FOI-R--3593--SE

Sidor: 69

Skriven på: Svenska

Nyckelord:

  • Polen
  • säkerhetspolitik
  • försvarspolitik
  • nationell säkerhetsstrategi
  • försvarsreform
  • regional samverkan
  • NATO
  • GSFP
  • USA
  • Sverige.

Sammanfattning

Polen är genom sin storlek och sitt läge betydelsefullt såväl ur ett centraleuropeiskt som ur ett Östersjöperspektiv. Landet genomför för närvarande en genomgripande förändring av sitt försvar samtidigt som säkerhetspolitiken förnyas. Även om NATO-medlemskapet och relationen till USA kvarstår som ankare i polsk säkerhetspolitik tillmäts nu Polens roll i EU ökad vikt, samtidigt som man markerar ett intresse för Östersjöområdet och för samverkan inom detta. Det finns därför skäl att ur ett svenskt perspektiv granska den polska säkerhetspolitiken och dess utveckling. Denna rapport analyserar den aktuella polska säkerhets- och försvarspolitiken och hur denna kan utvecklas framöver med hänsyn till de utvecklingstrender polackerna observerar. Av intresse är hur företrädare för ministerier och forskningsinstitut inom det försvars- och säkerhetspolitiska området ser på landets roll, och de ambitioner man har, i NATO och EU (GSFP). Detsamma gäller landets relationer till USA, till Tyskland samt till Ryssland. En fråga som nu fokuseras i Polen är det nationella försvarets behov, något som är av betydelse för den försvarsreform som är under genomförande. Av särskilt svenskt intresse är hur Polen ser på sin roll i Östersjöregionen och på möjligheterna till regional samverkan där. Sedan makten i Polen efter det första relativt fria valet i ett östblocksland i juni 1989 övergått till en regering dominerad av den dittills olagligförklarade fackföreningsrörelsen Solidaritet följde en period karaktäriserad av politisk splittring med frekventa regeringsskiften och ekonomiskt pressade förhållanden. Man kunde dock genomföra en reformpolitik som kom tillrätta med den ihållande inflationen. Samtidigt kunde de politiska förhållandena stabiliseras och en politik med modernisering av landet som framträdande tema lanseras. Säkerhetspolitiskt var målsättningarna efter frigörelsen att utveckla relationen till USA, som ansågs kunna ge det avgörande strategiska stöd landet behövde, samt att vinna inträde i NATO och EU. En annan central fråga gällde försoning med de forna fienderna Tyskland och Ryssland (Sovjetunionen). Försoningen med Tyskland var lättast att nå. Här fanns tydliga ekonomiska och handelsmässiga incitament. Tyskland har idag också en framträdande betydelse för det polska näringslivet. Försoningen med Ryssland har dock varit mer problematisk även om framsteg gjorts. Man inser i Polen den handelsmässiga betydelse Ryssland kan ha, även om landet uppfattas som instabilt och rysk politik som osäker och ofta arrogant. Öst/västdimensionen är fortsatt viktigast i polsk säkerhetspolitik, med NATO-medlemskapet som centralt. Polen stödjer alliansens fortsatta militära transformering och selektiva engagemang utanför Europa under förutsättning att förmågan till kollektivt försvar kvarstår.Idag framträder delvis förändrade prioriteringar i den polska säkerhetspolitiken. De återspeglar att Polen nu ser sig moget att bredda sin internationella roll; de återspeglar dock också att de förhoppningar man i Polen hade på NATO och USA inte helt har uppfyllts. Sålunda bedriver man en mer aktiv politik inom EU och GSFP, dock i medvetande om vilka framsteg som ter sig möjliga. Många debattörer i Polen anser att både NATO och EU är i behov av en nystart som kan återge organisationerna dynamik. Ifråga om Polens Östersjöpolitik anser man i Polen att landets roll som Östersjöstat bör kunna utvecklas. Landet ses dock inte som moget att ta en ledande roll i regionen. Istället uttrycks förväntningar på en mer aktiv svensk roll. Man framhåller också ökad NATO-närvaro i Östersjöregionen som önskvärd. Samarbetet inom Visegrad- respektive Weimargrupperna (med Tjeckien, Slovakien och Ungern respektive Tyskland och Frankrike) ger Polen ytterligare möjligheter att diversifiera sina internationella kontakter och utveckla sin regionala roll. Tyskland framstår som den viktigaste europeiska samarbetspartnern, också militärt. Reduceringen av den tyska försvarsmakten ses som en försvagning av NATO. Tyskland-Rysslandsrelationen uppfattar man inte som oroande, men ibland irriterande. Den polska försvarsmakten undergår för närvarande en radikal reformering. Strategiskt är bedömningen att det nationella försvaret måste ges en ökad betydelse. Samtidigt kvarstår internationella insatser, om än i något mindre omfattning, som viktiga genom de impulser till försvarets förnyelse som de ger. Värnplikten avvecklas och en större materiell förnyelse planeras. Tillsammans betraktas detta, inklusive förändringar av ledningsstrukturen, som vägen mot ökad professionalism i försvarsmakten. De största bristerna idag anser man finns inom luftvärnet och marinen. Materielanskaffningen sker till stor del från inhemsk industri, även om denna inte alltid är konkurrenskraftig. Syftet, att därigenom modernisera industrin och höja dess förmåga, är en del av försvarspolitiken.