Läs mer

Näringslivets syn på roller och ansvar i totalförsvaret

Författare: Matilda Olsson, Charlotte Ryghammar, Jenny Lundén
Ort: Stockholm
Sidor: 66
Utgivningsår: 2017
Publiceringsdatum: 2017-12-21
Rapportnummer: FOI-R--4551--SE
Nyckelord: näringsliv, totalförsvar, höjd beredskap, civilt försvar, krisberedskap, privatoffentlig samverkan, samhällsviktig verksamhet, redundans, dialog, finansiering, engagemang, incitament
Keywords: Private Sector, total defence, civil defence, redundancy, readiness, dialogue, financing, opportunities, Incentives
Sammanfattning: De senaste decenniernas strukturförändringar har bidragit till att samhällets beroende av näringslivets resurser har ökat för att klara av kriser i vardagen såväl som större samhällsstörningar och höjd beredskap. För de intervjuade företagen är frågor som rör omfattande samhällskriser och krig, eller vilken roll just deras företag skulle spela under sådana situationer, inte någonting som ingår i det dagliga arbetet. Deras fokus ligger på att utveckla sina verksamheter för att stå sig i den ofta hårda konkurrensen på marknaden. Störningar hanteras oftast utifrån en mer kortsiktig horisont och fokuserar på företags- och branschspecifika perspektiv. Företagen anser dock att frågorna om samhällskriser och totalförsvar är viktiga när de presenteras för dem och de resonerar kring ansvar och roller på en övergripande nivå. Samtidigt anser de inte sig kunna ge djuplodade och detaljerade svar då frågorna inte varit aktuella under lång tid. Vad gäller företagens syn på roller och ansvar vid samhällskris och krig, är den generella bilden som framkommer att de ser det som statens roll och ansvar att ombesörja fundamentala strukturer såsom organisation, styrning, uppföljning och finansiering. Det är med andra ord statliga aktörer som förutsätts skapa förutsättningar för näringslivet att medverka både i hanteringen av samhällskriser och vid höjd beredskap. Företagen ser det inte som sitt ansvar att tillhandahålla redundans och beredskap. Deras planering för eventuella störningar i sina verksamheter har ett internt fokus som förutsätter att samhället i övrigt fungerar utan störningar. Ansvaret att förebygga och hantera större samhällsstörningar i grundläggande funktioner som levererar elektricitet, drivmedel, kommunikation och kommunaltekniska tjänster ligger enligt företagen på offentliga aktörer. Givet att staten skapar förut-sättningar för näringslivet att delta i planering och hantering av såväl kriser som höjd beredskap, utrycker företagen en vilja att ta ett samhällsansvar och åta sig en roll. Denna roll behöver dock arbetas fram i dialog mellan näringslivet och statens aktörer. Företagen sätter ord på en rad förväntningar, utmaningar och behov likväl som möjligheter och potential för att stärka näringslivets framtida roll och medverkan i totalförsvaret. Totalt har författarna identifierat 13 punkter som belyser dessa perspektiv, som i sin tur kan delas in i följande tre kategorier: 1. Fundamentala beståndsdelar 2. Brister i befintliga strukturer 3. Grundläggande förutsättningar och framtida potential Författarna menar vidare att parametrar som tydlighet och stringens, kommunikation, incitamentsstrukturer, tidsperspektiv och folkförankring kopplat till total-försvaret måste omhändertas i det fortsatta arbetet för att nå ett lyckat resultat.
Abstract: Structural changes during the last few decennia have contributed to an increased dependency on the private sector concerning the management of both everyday crises and more severe systemic disturbances. At present, however, private companies are largely overlooking issues pertaining to major crises or war, and which role they should play if such an eventuality should occur. Their attention is rather directed towards business development for survival and success on a competitive market. Disturbances are often met with short-sighted solutions and as focus tends to stay on sector- or company specific perspectives. Many companies understand the importance of issues regarding crisis management and the Swedish total defence when they are explained to them. However, they are unable to give detailed answers as these issues have not been a priority for a long time. In general, the private sector appears to view the responsibility to ensure fundamental structures such as organization, monitoring and financing as belonging primarily to the state. In other words, state actors are expected to provide favourable conditions for private companies to participate in the management of crises and the total defence. Private companies do not view it as their obligation to provide redundancy or readiness. Their readiness planning has an internal focus, and assumes that societal functions operate without disturbances. The responsibility to prevent and handle large societal disturbances to fundamental functions that provides electricity, fuel, communication and other basic services is - according to the private sector - entirely a burden for state actors. Nonetheless, the private sector has expressed motivation to, through dialogue with state actors, find a suiting role and to an extent adopt responsibility for managing crises, emergencies and wartime situations. Private companies have expressed a series of expectations, challenges and needs, as well as opportunities and potential for strengthening their future roles and increase participation in the total defence. The authors have identified a total of 13 areas that illuminate these perspectives. In turn, these can be divided into the following three categories: 1. Fundamental components 2. Errors in present systems 3. Basic conditions and future potential Moreover, the authors claim that certain parameters such as perspicuity and stringency, communication, incentives, time perspectives and popular support in regards to the total defence must be taken into consideration in the work ahead in order to reach a successful result.