Allomfattande ansatser och expeditionära operationer

Föreliggande studie är en del av FOI:s stöd till FMKE (Försvarsmaktens konceptutvecklingsenhet) och utvecklingen av ett tillämpat koncept för Genomförande av Expeditionära Operationer inom ramen för internationell krishantering. Studien är en explorativ litteraturstudie och syftar till att öka den konceptuella kunskapen om hur allomfattande ansatser påverkar ledning och samordning i expeditionära operationer. Studien utvecklar sådan kunskap för operationsfaserna förberedelser och genomförande. Utgångspunkten för studien är de trender och utmaningar som tidigare identifierats i konceptutvecklingen för expeditionära operationer samt syntetiseringen av tidigare studier av olika allomfattande ansatser. Flertalet samtida insatser syftar till att uppnå samhälleliga förhållanden och inte till att besegra en motståndare. Om det eftersökta förhållandet inte är uppnåbart med en isolerad militär seger måste det militära medlet istället inriktas för att möjliggöra effekt tillsammans med andra aktörer. En sådan holistisk ansats och förståelse påverkar både vilka hot som det militära medlet faktiskt skall bemöta och synliggör begränsningar för hur dessa hot kan bemötas. Studien visar att samordning är ett kritiskt ledningsbehov om målsättningen för insatsen ligger bortom räckvidd för de effekter som ryms inom enbart det militära maktmedlet. Samordning är däremot inte samma sak som samverkan. Samordning kan ske genom befäl, samverkan eller harmonisering. Vid harmonisering leds de egna förbanden och samverkande aktörer till aktiviteter vilka når gemensam effekt samman med en tredje parts aktiviteter, trots att denna aktör inte deltagit i själva samordningen. Ledningen genomförs fortfarande genom befäl eller samverkan.