Security in the Caucasus: Russian policy and military posture

Denna studie analyserar Rysslands inställning till väpnade konflikter i Kaukasienregionen efter 2014. Kaukasien fortsätter att vara en konflikttyngd del av Rysslands närområde, där den största risken för krig är ett förnyat och utvidgat krig mellan Armenien och Azerbajdzjan över Nagorno-Karabach. Av de tre regionala stormakterna - Ryssland, Turkiet och Iran - har endast Ryssland militära baser i Kaukasien och är den enda som är redo att agera militärt i regionen. Ryssland förefaller för närvarande nöjd med status quo i Sydkaukasien. De olösta konflikterna i Nagorno-Karabach, Sydossetien och Abchazien passar Rysslands mål och det är därför osannolikt att de kommer att lösas inom överskådlig framtid. Den växande intressekonvergensen för de tre externa regionala makterna avseende Syrien och Mellanöstern påverkar också Kaukasien. För alla tre är Mellanöstern viktigare på kort sikt, vilket innebär att de alla är intresserade av att hålla Kaukasien så stabilt och förutsägbart som möjligt. Rysslands militära hållning i Kaukasien är överdimensionerad och är inte utformad för lokala konflikter i regionen utan för en potentiell storskalig konflikt i den södra krigsskådeplatsen, inbegripande även Mellanöstern. Moskvas tillvägagångssätt inom Sydkaukasiens säkerhetssfär innefattar också att använda lokala konflikter för att behålla de berörda staterna i ett konstant tillstånd av ryskstyrd instabilitet. Allt detta illustrerar hur Ryssland operationaliserar sin intressesfär i Kaukasien.