Russian Military Capabilities at War: Reflections on Methodology and Sources Post-2022

I över tjugo år har Rysslands- och Eurasienprojektet (RUFS) vid FOI försökt bedöma vad Ryssland kan uppbåda av militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Även om det ryska informationslandskapet har genomgått flera avgörande förändringar sedan Sovjetunionens upplösning 1991, har det alltid varit en komplex analytisk uppgift att bedöma ett lands militära förmåga. Rysslands invasion av Ukraina år 2022 medförde en i den Ryska federationens historia ej tidigare skådad våg av censur och repressiva åtgärder. Detta, liksom det faktum att kriget har gjort studiet av rysk militär förmåga till ett rörligt mål, har påverkat forskningsfältet i grunden. I syfte att utforska förutsättningarna för att studera rysk militär förmåga, både i krigstid och i framtiden, analyserar Jonas Kjellén, Johan Norberg, Tomas Malmlöf, Kristina Melin, Carolina Vendil Pallin och Emil Wannheden möjligheter och utmaningar med att studera Rysslands militära förmåga efter februari 2022, i fem fristående kapitel. I det sjätte och sista kapitlet sammanfattar och analyserar Maria Engqvist och Carolina Vendil Pallin slutsatser från de föregående kapitlen. En av slutsatserna är att behovet av att förstå förutsättningarna för Rysslands politiska, finansiella, samhälleliga, kulturella och militära utvecklingsriktningar består, och fortfarande är avgörande. Vägen framåt för studiet av Rysslands militära förmåga har blivit mer resurskrävande. Att söka efter och värdera källor har blivit en särskild utmaning. Kriget dimensionerar alltmer i Ryssland och det har gjort att källornas livslängd ofta är begränsad, då den ryska planeringshorisonten är kortare än tidigare. Det är nödvändigt att framöver undersöka fler metoder, fördjupa tvärvetenskapligt samarbete, samt utöka det internationella samarbetet mellan forskare och institutioner med ett genuint intresse för forskningsområdet.