Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv - 2016

Rysslands Väpnade styrkor utvecklas från att främst vara organiserade och tränade för att hantera interna oroligheter och konflikter i det forna sovjetområdet mot en organisationsstruktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. 2016 har Väpnade styrkorna större förmåga att försvara Ryssland från utländsk aggression än under 2013. Ryssland har därmed ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare. I denna rapport analyseras rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Det är den åttonde utgåvan. I jämförelse med den förra rapporten från 2013 har ett grundläggande antagande ändrats. 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot vilket skulle ha givit föga eller ingen tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att begagna militärt våld. Rysslands militära handlingsfrihet analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. Den ryska militära handlingsfriheten, dvs. de militära förband som Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa - särskilt väster om Ural. Ryska militärstrategiska tänkare ägnar mycket uppmärksamhet åt inte enbart militär styrka, utan även åt en mängd andra - icke-militära - medel. Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland. Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vilkas syfte är att ingjuta militär-patriotiska värderingar i de unga. Möjligheterna att förändra politiken i en mer västvänlig riktning har minskat. Detta är det läge som Ryssland befinner sig i - oavsett om Vladimir Putin fortsätter som president eller inte. Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Detta är ett resultat av ett politiskt beslut att prioritera försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt har förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet förbättrat den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga under de kommande tio åren.